Grünbaum inleder med att under medeltiden så sker stora förändringar i det svenska språket, främst med ljud. Hon syftar exempelvis sj-ord som stjärna, stjäla m.m. och att de numera uttalas gemensamt med sj-ljud istället för var konsonant för sig själv. Hon påpekar att detta även gällde kj-ljud, tj-ljud m.fl.

 

Hon tar även upp att mot medeltidens slut förenklas ordböjningar på grund av tyskans inflytande. Grünbaum redogör för två viktiga händelser i svenska språkets utveckling, den svenska bibelöversättningen 1526 och Gustav Vasas bibel 1541. Hon påpekar att med denna reformation inleds den nysvenska epoken i det svenska språket.

 

Hon påpekar vidare att vi under 1600-talets början har en fortsatt starkt inflytande från det tyska språket men detta ändras. Hon redovisar sedan för det franska språkets inflytande under 1600- och 1700-talet och flera av låneorden vi fått är ord som talar om mode och lyxvaror. Hon påpekar dock att allt detta inflytande gör att Karl XI och Karl XII ingriper i språkets utveckling och beordrar ämbetsmännen att skriva begriplig svenska.

 

Vidare skriver Grünbaum om att nykommet kommer på 1700-talet till det svenska skrivspråket. Grunden för den svenska journalistiken som finns idag har rötter härifrån och det handlar om ett lätt förstående skrivspråk med inslag av talspråk.

 

Hon redogör även för Svenska Akademins grundande närmare 1800-talet där uppgiften var, citerat; ”arbeta uppå svenska språkets renhet och styrka och höghet”. Hon hänvisar till att flera franska ord blev anpassade till det svenska språket exempelvis fåtölj och kusin. Hon skriver sedan att ordlistan som Svenska Akademin utgav 1874 första gången även kommit ut omgjord ett flertal gånger, senast 1986.

Grünbaum skriver att utvecklingen av det svenska språket fortsatte med hjälp av skönlitterär press, med tidningar som aftonbladet och Dagens Nyheteter. Låneord hämtas fortfarande från tyskan, franskan, norskan och danskan men nu har även engelskan i större utsträckning flutit in i det svenska språket och att strömmen blir ännu starkare efter andra världskriget. Grünbaum skriver att i svenskan finns det både rent engelska ord som tejp samt lånord. Nu skrivs även vetenskapliga avhandlingar på engelska vilket tidigare har gjorts på latin.

 

Grünbaum skriver att 1900-talets språkutveckling har präglats av stavningsreformer som f i ord byts till v. Och även nya pluralsreformer. Skriftspråket får en större inflytande på talspråket då ord som grind och hunden blir normaltal i informellt språk. Det informella tal språket påverkar också skriftspråket då ord som tjej och kille som tidigare sågs som lågspråksord ses om ”rumsrena”.

 

Grünbaum avslutar med frågan ”kommer svenskan att överleva den engelska invasionen?” Hon kommer med argument om hur svenskan ska överleva den engelska språkinvasionen och hur vi ska gå tillväga för att bevara det svenska språket.

 

Enligt Grünbaum är våra äldst bevarade skrifter landskapslagarna och den äldsta av dem är Västgötalagaen från ca år 1200 från en period av svenska som brukar kallas fornsvenska (1999;1).

 

Under medeltiden sker förändringar i samhället: hovlivet medför franska influenser på det svenska språket menar Grünbaum. Latin används för olika rättsdokument och formar delar av det svenskan. Samtidigt möter handelsmännen tyskan. Tyskan tar sig på så sätt in i landet och blir ett högstatusspråk. Tyskan, anser Grünbaum, är det mest omvälvande som har hänt det svenska språket (1999;2). Grünbaum skriver vidare att ordböjningen förenklas mot slutet av medeltiden (1999;3). Gustav Vasa gör en reform av svenskan samtidigt som den kristna reformationen 1541 i Gustav Vasas bibel beskriver hon (1999;3).

 

På 1600-talet förändras vetenskapens och den högre utbildningens språk från latin till den allt mer moderna franskan. Orden som lever kvar från franskan är ofta från högkulturen Redogör Grünbaum för (1999;3). 

 

Vidare menar Grünbaum att grunden till det svenska journalistspråket läggs av Olof von Dalin i hans tidning ”Den Svenska Argus” som börjar komma ut 1732. År 1801 släpper Svenska Akademien en stavningslära, för att moderera det franska inflytandet genom att ändra stavningar till försvenskade versioner. De ger år 1874 ut den första versionen av Svenska Akademiens Ordlista (1999;4). 1800-talet fortsätter med låneord från franskan och tyskan, men även i viss utsträckning från norskan och danskan. Engelskan som har ”flutit in droppvis” börjar under 1800-talet öka sitt inflytande vilket ökar under 1900-talet, främst efter andra världskriget Menar Grünbaum (1999;4).

 

Grünbaum skriver att 1900-talets svenska präglas av att skapandet av nya ord genom ändelses så som –ig och –is. Även försvenskade engelska uttryck. 1906 kom en stavningsreform som förenklade stavningen vilket främst innebar att f byttes till v och borttagandet av pluraländelser på verb. Skriftspråket hade även inflytande på talspråket. Under slutet på 1900-talet påverkar olika språk talade av invandrare, som blandar sig med svenska och blir exempelvis rinkebysvenska. (1999;5).

 

Avslutningsvis skriver Grünbaum att svenskan kommer att överleva och anser att det endast ser illa ut för svenskan om man börjar tycka att det ”inte räcker till för annat än privat bruk.” (1999;5).

 

Catharina skriver att medeltiden bidrog till mer mångsidigt samhälle vilket gjorde språket mer mångsidigt också. I klostren så översätts nu religiös uppbyggelselitteratur. Svenskan kommer i kontakt med andra språk och influeras av Tyskan då likheten mellan de olika språken gjorde det enkelt att ta ord av Tyskan. Det tyska språkets påverkan var en stor förändring i det svenska språket, men det svenska språkets egen identitet finns kvar än idag.

 

Fortsatt menar Grünbaum att Sveriges grammatik förändrades mycket under medeltiden. Fram till 1800-talet fortsatte denna språkutveckling framåt inom både grammatiken och uttalet. När det svenska ljudsystemet förändrades växte även ett svenskt riksspråk. Franskan påverkade svenskan under 1700-talet då Ludwig XIV hade gjort sitt land till en stor aktör i Europa och den franska kulturen spred sig utöver Europa. Svenskan har sedan denna tid många låneord från franskan. Även uttalet förändrades på grund av franskans påverkan. Till följd av franskans inflyttande blev det svenska språket mer lättflyttande och fick en mer konveserande stil. Detta la även grunden till det svenska journalistspråket.  

 

1874 publicerades Svenska Akademiens ordlista för första gången, det sågs som en norm för stavning och böjning av språket.

 

Grünbaum skriver senare i texten att lånord fortsatt komma från tyskan och franskan under 1800-talet men nu även från nordiska språk till följd av kulturella umgängen. På 1900-talet blev strömmarna från England starkare och vi började ta rena engelska ord till svenskan. Just de nya orden sätter spår i 1900-talets svenska och dess förändringar. Myndigheter under den här tiden börjar skriva mer begripliga texter för allmänheten. 

Catharina avslutar med att berätta om den ökade invandringen som bidragit till en större språkvariation i landet och nya sätt att uttrycka sig på så som ”Rinkebysvenskan”, där ord från andra språk blandas med svenska. 

Elsa M, Signe och Sofi

I artikeln språkbruket, publicerad i DN skriver Catharina Grünbaum om det svenska språkets historia. Detta gör hon genom att dela upp språkets utveckling i perioder.

 

Urnordiska, menar Grünbaum, är det äldsta bevarade språket i Sverige. Språket tar form i runskrifter och visar tecken på släktskap mellan svenska, danska och norska. Runt 800-talet inträder vikingatiden, då är fortfarande språken mycket lika varandra, men visar tillräckligt många individuella drag från de olika språken att vi nu kan se ett eget svenskt språk, runsvenska. Skrivformen runstenar försvinner efter vikingatiden och det latinska alfbetet tar över och blir starten på vårt nutida skrivsätt.  

 

Med det latinska alfabetet översätts bibeltexter och religiös uppbyggelselitteratur under medeltiden. En period som influerades mycket av adeln, kyrkan och det feodala samhället. I och med översättningen av dessa texter kommer svenskan i kontakt med många språk, ett av dem var tyskan. Grünbaum menar att likheten mellan tyskan och svenskan gjorde det lätt att ta över ord som behövdes under medeltiden. Ord som hade med kyrkan och handeln att göra. 

 

På sida 3, skriver Grünbaum om epoken reformationen, då en den nysvenska perioden inleds. Ett svenskt risksspråk tar sin form och kanslispråket blir mer invecklat än någonsin. Detta har att göra med att svenskan stabiliseras och på grund av inflytandet från andra språk.

 

Under 1600-talet är franskan på tapeten. Grünbaum skriver om att fransk kultur, ansågs vara stilrent och modernt. Det är därför svenskan har lånat ord som parfym, kostym, salong och pjäs. 

 

1800-talet, är en tid som står för en ännu ledigare skriftprosa. Lånenorden hämtas fortfarande från tyskan och franskan, men engelskan har droppvis, flutit in. Efter andra världskriget, tar det engelska språket över, nästan helt, menar Grünbaum.

 

Dagens svenska, präglas av de nya orden, lånade som inhemska. Invandringen, har fört in omkring 140 nya språk, vilket orsakar ett ständigt utvecklande av svenskan. Vart som händer med språket i framtiden, är upp till språket själv, att bestämma.  

 

I artikeln skriver Grünbaum om så kallade arvord, vilket syftar till ord som har funnits i flera sekel. Vidare menar hon att språkhistorikerna brukar dela in utvecklingen av språket i epoker, men att gränserna för vart gränserna går är vaga. Grünbaum påstår dock att från Kristi födelse till omkring 800-talet fanns det en period som kallades urnordiska, vilket visar en epok då runskrifter utgjorde ett område med ett gemensamt språk. Vid 800-talets slut börjades det däremot talas om ett språk, kallat runsvenska. Runt denna tid började även det latinska alfabetet få ett starkt fäste. Det tog inte lång tid förrän skriften började användas och den tidigaste bevarade skriften Västgötalagen skrevs i början av 1200-talet, vilket ingår i en epok som kallas fornsvenskan. (1999: 1)

 

Under medeltiden påverkades fornsvenskan av en modernisering, där latin hade ett stort inflytande. Samtidigt fick fornsvenskan ytterligare kontakt med andra språk, framförallt tyskan, då Hansatiden slog till på 1300-talet.  Likheten mellan plattyskan och svenskan gjorde det enkelt att ta över de tyska orden. Tyskans inflytande under den här epoken är det mest omvälvande som har hänt det svenska språket, hävdar Grünbaum. (1999: 2)

 

Vid slutet av medeltiden förenklades ordböjningen vilket är ett resultat av tyskans påverkan på det svenska språket. 1541 släpptes Gustav Vasas bibel som är en del av den spridning som stabiliserade skriftspråket. Därefter började det svenska riksspråket formas. Det moderna språket präglades utav franskan under 1600-talet. Detta på grund av att Frankrike var den ledande nationen i Europa. (1999: 3)

 

Grunden till det svenska journalistspråket lades under mitten av 1700-talet, utav Olof von Dalin, då en lättflytande och konverserande stil användes i myndigheternas skrivelser. En av Dalins elever, Gustav III, instiftades den Svenska Akademien. Deras uppgift var att göra språket starkare, renare och att ge det högre status. 1801 kom Akademiens stavningslära ut och 1874 kom Akademiens första ordlista ut. (1999: 4) 

 

Än idag hämtas låneord i stor utsträckning från tyskan och franskan. Engelskan är också en stor källa för låneord och för nyförvärv (1999: 4). Engelskans stora påverkan och inflytande på det svenska språket är självklart påtagligt, men det är vi som avgör hur pass mycket vi vill påverkas av den. Det finns många olika faktorer som har påverkat och format det svenska språkets utveckling. Skriftspråket har haft stora inflytanden på talspråket och tvärtom. Även det informella språket, vardagsspråket, är mycket inflytelserik på skriftspråket och det offentliga språket. Likaså har invandringen till Sverige fört med sig omkring 140 nya språk, däremot har svenska språket endast influerats utav enskilda ord. (1999: 5)

 

Efter år 800 däremot hävdar Grünbaum (1999: 1) att svenskan, trots sin likhet mot resten av nordiskan, kan ses som ett eget språk. Denna svenska kallar hon för runsvenska, även om runor senare kom att konkurreras av det latinska alfabetet. Kring 1200-talets början övergår runsvenskan till fornsvenska, enligt Grünbaum (1999:1).

 

Under Medeltiden blev vadstenaspråket betydelsefull för svenskans utveckling, skriver Grünbraum (1999:2). Vidare skriver Grünbraum att svenskan utsätts för kontakt med andra språk. Högstatusspråk såsom tyskan kom att påverka det svenska språket. Tyskan hade alltså ett väldigt betydelsefullt inflytande över det svenska språket, förmodligen det mest omvälvande i språkets historia. 

 

Ordböjning förändrades även till det lättare mot slutet av medeltiden, vilket enligt Grünbaum (1999: 3) var ett resultat av tyskarnas hantering av det svenska språket. Dock var ändå det gamla böjningssystemet inte helt dött. Exempelvis införs fasta uttryck som ”gå man ur huse, det är inte allom givet, av ondo”.

 

Tack vare pressen så blev det svenska skriftspråket mer standardiserat, vilket Grünbaum menar (1999: 3) inleder den nysvenska perioden. Vid detta skede börjar även ett svensk riksspråk att ta form. Vidare blir även kanslispråket mer invecklat än förut.

 

Under 1600-talet blev franskan mode. För det mesta lånades kulturord in från franskan språket, men även uttalet påverkades anmärkningsvärt. Dock kritiseras den utländska påverkan vilket i sin tur leder till att Gustav III grundar den svenska akademien vars syfte var att bevara språkets renhet, styrka och höghet. Detta ledde till att franska stavningar försvenskades. 

 

Under 1800-talet fortsatte utvecklingen av en ledigare skriftprosa. Men lånorden hämtades fortfarande i stor utsträckning från tyskan och franskan, men även nordiska grannspråk. Grünbraum (1999: 4) tar även upp engelskan som hittills sporadiskt smitit in lånord, men som under 1900-talet blivit mer och mer inflytelserikt över språket. 

 

1900-talet, skriver Grünbraum (1999: 5), präglades av såväl inhemska ord som inlånade samt stavningsreformer och översatta ord men även förkortningar och påverkan från skriftspråket på talspråket. 

 

Avslutningsvis ställer Grünbraum (1999: 5) frågan om vad som kommer hända med svenskan i framtiden, vilket hon svarar på genom att hävda att det beror på vad svensktalare gör av språket. Hon skrivet att svenskan kommer fortsätta påverkas av andra språk som den alltid gjort, men att den kan dö ut om dess bruk begränsas till vardagsanvändning.

Detta är ett referat av texten Språkbruket, skriven av Catharina Grünbaum i DN år 1999. Författaren börjar texten med att skriva om hur våra förfäder faktiskt skulle förstå vissa ord vi använder idag, då de är så kallade ”arvord”. Grünbaum definierar arvord som de äldsta orden som alltid varit använts, och tar upp exempel som moder, regn och liten. (1999; 1)

 

Grünbaum fortsätter sin text med att introducera ämnet språkhistoria, och hur man delar in språkutvecklingen i olika perioder. Hon börjar med ”den urnordiska” perioden, som är mellan Kristi födelse och 800-talet, och skriver att språket som användes var detsamma inom det svensk-dansk-norska området. När historien närmar sig vikingatiden och 800-talet förklarar Grünbaum att nordborna talar så kallad ”dansk tunga” men att de olika geografiska områdena har utvecklat individuella drag. Vid den här tiden kan man börja prata om ett svenskt språk kallat runsvenska. Under den här tiden tecknas språket ner i runskrift vilket snart utbyts mot de latinskaalfabetet. Grünbaum skriver att de första nedtecknade handskrifterna är de medeltida landskapslagarna. Där den första skrivna är Västgötalagen vilken författades på 1200-talet det här är början av språkperioden, fornsvenska. (1999; 1)

 

Sedermera skriver Grünbaum om de medeltida språket vilket utvecklats mycket, en effekt av   samhällets fördjupning under medeltiden. Detta beror på olika anledningar, aristokratin och hovet utvecklar sitt språk likaså präglas språket av kloster som översätter helgonberättelse, bibeltexter och annan litteratur. Grünbaum skriver att svenskan utvecklas mycket på grund av kontakten med andra språk som latin och franska. Under hansatiden präglas svenskan mycket av kontakten med de handelsresande tyskarna. ”Tyskan var ett högstatusspråk”. Gräubaum skriver att tyskan var det mest omvälvande som det svenska språket gått igenom. (1999; 2)

 

Hon tar upp hur mycket det svenska språket har förändrats angående uttalet. Man kan se de tydligt på den svenska rättstavningen, t.ex. på hur sättet stjärna stavas. Förut hördes alla konsonanter för sig. I fornsvenskan var språket mer komplicerat, men ordböjningen började så småningom förenklas i slutet av medeltiden, vilket till stor del berodde på att tyskar flyttade till Sverige, och använde sig av språket på ett annat sätt. Tryckning och spridning av böcker var en viktig del av skriftspråkets stabilisering. Den svenska bibelöversättningen som skrev år 1526 och 1541, innebar att man satsade mer på den språkliga formen, och framförallt en enhetlig stavning och den här reformationen var inledningen av den nysvenska perioden, och det var även nu ett svenskt riksspråk började ta form. Ett av exemplen Grünbaum tar upp som en av förändringarna som skedde under 1600 talet är hur ordet ni uppstått, vilket som många andra ord uppstått av en missuppfattning. Hon tar även upp hur stort inflytande tyskan har haft på det svenska språket, men även hur vi tagit in låneord från franskan och italienskan under det trettioåriga kriget. Under 1600- talet blev franskan mode. De utbildade människorna började blanda in främmande ord, vilket både Karl XI och Karl XII går emot, och tillhåller folket att skriva begriplig svenska, och i samband med det här återupplivas flera gamla nordiska ord, som vi använder än idag. Det var även franskans uttal som satte sina spår i det svenska språket. På sida 4 kan vi läsa om hur den lättflytande, konverserande stilen införs, runt år 1732, vilket lägger grunden för ett svenskt journalistspråk. Hon tar även upp hur den svenska ordlistan bildas år 1874, som man fortfarande betraktar som norm för stavning och böjning i det svenska språket idag.

 

 

Grünbaum skriver att den mer lediga skönlitteraturen och pressen utvecklas ytterligare under 1800-talet, då tidningar som Aftonbladet och DN kom. Vidare skriver hon att vi fortfarande får låneord från franskan och tyskan men att svenskan även får inflytande från danskan och norskan under andra hälften av århundradet. Ett hopp fram till efter andra världskriget, och Grünbaum hävdar att engelskan närmast invaderar det svenska språket. (1999; 4)

 

På sista sidan, s. 5, skriver Grünbaum om hur vårt skriftspråk påverkar vårt talspråk, som att vi numer uttalar orden tydligare än förut. Samtidigt menar Grünbaum att talspråket influerar vårt skriftspråk, då ord som förut var lågstatus nu ses som helt okej att använda. Avslutningsvis frågar sig Grünbaum vad som kommer att hända med svenskan i framtiden. (1999; 5)

När man studerar på gymnasiet är det viktigt att ha en bra studieteknik. Det finns flera sätt att gå tillväga för att uppnå bra resultat med hjälp av olika studietekniker. Exempel på dessa tekniker är att läsa sammanfattningar och resultat i texter, istället för att läsa allt. Ett annat exempel är att läsa på innan föreläsningen, för att öka chansen att du förstår vad föreläsaren säger. Med hjälp av dessa studietekniker, blir din gymnasietid enklare. 

 

Det är stor skillnad mellan gymnasiet och högskolan.

 

På gymnasiet säger läraren åt dig vad du ska läsa och göra till skillnad från högskolan där man måste ta mycket eget ansvar. Man måste läsa betydligt mer än vad man tror, heltid betyder verkligen hela tiden. Även sättet att läsa på skiljer sig från studietekniken man använder sig av på gymaniset. Du måste på högskolan fokusera på att läsa rubriker och sammanfattningar.

 

Högskolan är tuffare än vad man tror och skillnaden i studieteknik från gymnasiet är enorm. 

 

Av: Vendela & Elsa 9

Fördjupning/Utveckling: Många gymnasieelever underskattar tiden som krävs för att prestera på den nivån som behövs på högskolan. Du kan inte ta in information från facklitteratur på det sättet som du tar in information från skönlitteratur. Det är viktigt att läsa på före föreläsningar för att hänga med under presentationen.

Sammanfattning: I facklitteratur ska du hålla dig till rubriker och resultat och före föreläsningar är det viktigt att vara påläst om området på en högskolenivå.

Man måste plugga hårdare och smartare när man går på högskolan och för det krävs en smart studieteknik. 

Fördjupning: 

För många kan det bli en chock att börja högskolan. Mängden studier är en stor förändring från gymnasietiden då det ligger mer på eget ansvar och att det är andra krav. Man ska inte läsa som innan utan hitta en ny teknik, inte läsa början till slut ibland utan börja med resultatet och ta ut det viktigaste. Det är ett heltidsåtagande. 

Sammanfattning: 

En bra studieteknik på högskolan är nödvändig. Tips kan vara att läsa på rätt sätt, läsa innan föreläsning och lägga ner tillräckligt med tid på sina studier. 

Ingemar Andersson berättar för Love Ahlstrand i sin artikel ”Plugga smart för bra resultat” (2015) att problemet med första års eleverna idag är att dem försöker läsa in för mycket information än vad som är nödvändigt för deras egen lära. En annan sak Ingemar talar om är att eleverna på högskola har ett betydligt större ansvar över sina egna studier, då ett tips kan vara att läsa innan föreläsningarna för att få ett så bra resultat som möjligt, även att inlärandet kräver lång tid och faktiskt räknas som en heltids sysselsättning. Eleverna gör det alltså svårare för sig själva på grund av att dem pluggar på fel sätt. De måste förstå att man måste lägga ner mycket tid på studierna, läsa på rätt sätt och visa egenintresse för sitt ämne.

 

Ingmar Andersson, studievägledare, som också föreläser om studieteknik, förklarar skillnaden mellan att studera på gymnasiet och på högskolan. Ingmar nämner att nyblivna studenter på högskolan har fel studieteknik och studerar på samma sätt som man gör på gymnasiet. På högskolan så säger inte läraren vad man ska läsa utan man måste jobba självständigt. Beroende på vad man går för program så kan man lägga ner 40 drygt 40 timmar i veckan på studier.

 

Ingmar Andersson hävdar att man kan förbättra sin studieteknik genom att fördela sin läsning på ett effektivt sätt, exempelvis att skumma igenom, läsa sammanfattningar, ändra ordning snarare än att läsa allt i kronologisk ordning. En till sak är att läsa på inför föreläsningar. Då kan man lättare ta in informationen. Den tredje saken är att man måste lägga ned mer tid på sina studier och att man prioriterar dessa.

 

 

Innehåll: Referatmarkörer, källhänvisningar, citat, sambandsord, jämförelser. 

Ordlista: även, dessutom, vidare, tilläggas kan, inledningsvis, sedan, till sist, jämfört med, såsom, dock, å ena sidan, å andra sidan, exempelvis, belyser, därför, resultatet blir.