Sladak kao med,

svilen kao nenina ruka,

što drži me, da ne padnem,

kao da sam opet malena.

Mitt modersmål

Söt som honung,

och silkeslen som mormors hand,

som håller mig fast

för att inte falla,

som om jag är liten igen.

Nura Dž Pi9 (bosniska)

Bez našeg jezika mi bi bili tužni

i srca bi nam bila prazna.

Bez našeg jezika

ne bi bili zajedno.

Naše prijateljstvo ne bi postojalo.

Bez našeg jezika 

ne bi mogli reći sve što želimo.

Naše misli ostale bi tajna.

I zato smo sretni,

što imamo naš jezik.

Jezik koji nas čini jačima i ponosnima.

Jezik koji smo mi.

Utan vårt modersmål

Utan vårt modersmål skulle vi vara ledsna

och våra hjärtan skulle vara tomma.

Utan vårt modersmål 

skulle vi inte vara tillsammans.

Vår vänskap skulle inte existera.

Utan vårt modersmål 

skulle vi inte kunna säga allt vi vill.

Våra tankar skulle förbli hemliga.

Och det är därför vi är glada,

att vi har vårt modersmål.

Ett språk som gör oss starkare och stolta.

Ett språk som är vi.

Fyra elever åk 4-6, Liljeborgsskolan (Bosniska)

pa i snaga.

Jezik je moja ljepota 

i pun je blaga

Mitt språk är min stolthet

och även styrka. 

Mitt språk är min skönhet

och full av lycka.

Naš jezik pun je slova

riječi, rečenica

i lijepih dijelova.

Naš jezik je pun ljubavi

ponosa, sreće

i sigurnosti.

Naš jezik nam je važan.

lijep,drag

i jako snažan.

Naš jezik u našim srcima nosimo

i zauvijek ga mnogo volimo.

Vårt språk är fullt av bokstäver

ord, meningar

och vackra delar.

Vårt språk är fullt av kärlek

stolthet, lycka

och trygghet.

Vårt språk är viktigt för oss.

vacker, kär

och mycket stark.

I våra hjärtan bär vi vårt språk

och håller det väldigt hårt.

све своје идеје

од којих су ми годинама бујале груди

И не знам колико је то добро

Јесењине,

Једино што знам је да

Више нећу ни да те будим

Ни да спавам са тобом

јер од оволике љубави умрла би и Пенелопа,

пре неголи од чекања.

Да тада ниси отишао можда би сада

ти мени писао песме,

Ја биx спавала мирно,

И не бих ни знала шта су то мастило и папир,

И не бих знала како се цепа утроба

када по њој тражиш стихове.

Али бих,

вероватно,

живела са истим осмехом на лицу.

                               Анастасија П. - Serbia

I feel as though all of my inspiration

that once flowed through me

is coming back

Yesenin,

The only thing I know is

No longer will I try to wake you,

Nor to sleep with you,

For from this love even Penelope

would die, rather than await

If you hadn't left, maybe now you'd be

writing poems for me

And I'd be sleeping soundly

I wouldn't know what ink and paper is

Nor would I know how it feels to rip

your gut, while scavenging for lines

But I would,

probably,

live with the same smile on my face.

                           Anastasija P. - Serbia