”När jag gick ut högstadiet var jag väldigt skör. Jag hade blivit ’tvingad’ 

att gå till kuratorer som mer eller mindre var helt oförstående och snudd på dumma i huvudet, 

hade även tvingats ha känsliga samtal med lärare och så. Så mitt självförtroende var i 

botten och min tillit till vuxna i princip noll. Under tiden jag var värst mobbad hade jag 

både självskadebeteende och självmordstankar kan tilläggas.”

( Tjej, 16 år)"

”Jag tänker såhär med sociala myndigheter att det är exakt samma där som med 

en skolkurator eller med BUP som vilken annan person som helst. Jag bor 

i (ort) och för några år sen hade jag också kontakt med sociala, men då var det inte med någon som inte har någon erfarenhet, livserfarenhet av vår situation, som jag 

snacka med utan det var en medelåldersinvandrargubbe från (ort) och han var 

störtskön. Han snackade på samma sätt som mig, hade växt upp med samma 

ungdomssubkultur som jag levde i då. Och då vart det ju plötsligt hur enkelt som 

helst att förstå, med hans sätt att hjälpa mig, även om han var tvungen att följa 

socialas ramar och mallar för hur man ska gå tillväga med saker. ... det handlar 

om hur de kan ge bemötande och den där tillitsfrågan.”

. 

(Victor, fokusgrupp)"

unga hbtq-personer: 

”I: Vad är det dom gör här då, som är annorlunda..? 

Bea : Det är liksom så här, dom bryr sig verkligen! Dom visar att dom bryr sig

 ... jag menar om ... alltså, om vi säger, det är inte deras ansvar om vi säger att dom ska finnas där för oss, om det är nåt ... om det finns nåt vi mår dåligt över ... liksom ... dom gör det för att dom bryr sig om oss och dom vill att vi ska må bra! Så då finns dom där för oss liksom ... 

Vinnie: Frivilligt också! (flera mm:ar instämmande)"

Tänker att detta kan ge en bild av hur psykisk sjukdom som är lite mer diffust kan kanske uppfattas, att patienten blir stämplad som komplex.