<?xml version="1.0"?>
<rss version="2.0">
   <channel>
      <title>My grand wall by Anfal</title>
      <link>https://padlet.com/utbanfabu/plc3sm7lwdmf</link>
      <description>Made with wonder</description>
      <language>en-us</language>
      <pubDate>2018-02-06 18:30:13 UTC</pubDate>
      <lastBuildDate>2018-02-06 20:51:51 UTC</lastBuildDate>
      <webMaster>hello@padlet.com</webMaster>
      <image>
         <url></url>
      </image>
      <item>
         <title></title>
         <author>utbanfabu</author>
         <link>https://padlet.com/utbanfabu/plc3sm7lwdmf/wish/228848213</link>
         <description><![CDATA[<div>Anfal<br>Personbeskrivning utifrån  ”en man som heter Ove” <br><br>1-(s.45) Det enda han någonsin älskat innan han såg henne för första gången var siffror. Han har inga speciella minnen av sin barndom annat än dem. Han var inte mobbad och han var inte en mobbare. Inte bra på idrott men heller inte dålig. Han var aldrig i mitten och aldrig utanför, han var en sådan som bara var där. Och han minnes inte så mycket av uppväxten, han har aldrig varit den sortens man som går och lägger saker på minnet alldeles i onödan. Han minns att han var ganska glad, och att det kom några år där sedan där han inte längre var det. <br><br>2-(s.85) Han fick sitta på pinnstolen i korridoren i nästan fyrtio minuter innan en äldre kvinna med stram svart kjol och spetsiga glasögon kom och sa till honom att han kunde stiga in på kontoret. <br><br>3-(s.144) Den rundlätte mannen på andra sidan plexiglaset har bakåtkammat hår och armarna fulla av tatueringar. Som om det inte vore nog att ha en frisyr som om någon slagit en i huvudet med ett paket margarin utan att man kladdar på kroppen också.</div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-02-06 20:23:55 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/utbanfabu/plc3sm7lwdmf/wish/228848213</guid>
      </item>
   </channel>
</rss>
