Tolvåriga Alice har precis flyttat till ett hus som ligger mitt ute i ingenstans. Både mamma, Peter och lillebror Emanuel verkar tycka det ska bli superkul att flytta in i det gamla kråkslottet. 

Och kråkslott är det ju verkligen. Internet funkar inte, klockradion ställer om sig hela tiden. 

Men värst av allt så är hon långt ifrån sin kärlek, Leo. 

De chattar då och då, om spöken för det mesta. Eftersom det händer massa konstiga saker hos henne. Vem är det som Emanuel ser men inte någon annan? 

 

Alice skulle jag säga verkar som en mycket nyfiken och väluppfostrad unge. 

 Hon har respekt för hennes lillebror och för hanns behov. 

Man märker strakt att hon är väldigt tålmodig och blir inte arg så lätt, utan hon kan hålla sig lung. 

Emanule är en liten kille som jag tycker verkar väldigt sprallig och glad. Han har mycket energi och det känns som att han lättar upp stämningen i hela familjen. Alla i boken blir genast på bättre humör när Emanuel kommer in i bild och det tycker jag är på ett sätt väldigt spännande och coolt att han är en sån energispridande person.  

 

Jag tycker att boken är skrivet i ett förståeligt språk och att en person som är ungefär nio skulle lätt kunna förstå den här boken, det fanns inga överdrivet svår ord att förstå och det tycker jag är riktigt bra! 

 

Jag personligen älskar den här boken. Jag tycker att handlingen är riktigt bra och man vill ju verkligen veta vad det är som händer i det där huset och hur allt kommer sluta. 

Det kanske bara är jag men om jag börjar läsa en bok, så måste jag veta hur det slutar, antingen så kollar jag upp det eller så läser jag bara klart boken. Jag tycker att boken är riktigt spännande och riktigt bra.