Sedan mordet på Fadime Sahindal 2002 har flickor med invandrarbakgrund alltmer uppmärksammats inom det sociala arbetet. På grund av det hedersrelaterade våldets karaktär där fler än en gärningsman är inblandad i kontrollen av de unga kvinnorna har det varit svårt att se till den enskildes behov och rättigheter. Man ser kvinnorna som en del av familjen trots att det är just familjen som möjliggör våldets fortgång (Sjöblom et al., 2019, s 136-137). En del av våldet handlar till stor del om sociala begränsningar som hindrar de unga kvinnorna från både självständighet och valfrihet. På flera sätt skiljer sig det hedersrelaterade våldet från det generella våldet i nära relationer och det avspeglas framförallt i hur vi arbetar med målgruppen som lever i hederskontext. Det har dock visat sig att det finns en osäkerhet hos socialarbetare när det kommer till målgruppen då det kan vara svårt att avgöra när ett ärende handlar om heder och vilka insatser man ska erbjuda. Praktiska begränsningar och brist på kompetens är också två aspekter i arbetet som lyfts upp. Vi har därför valt att se mer på de utmaningar man som socialarbetare kan möta i hedersärenden samt hur särskiljningen av de olika våldstyperna kan påverka den hjälp målgruppen får. 

 

FRÅGESTÄLLNING
Syftet är i första hand att redogöra för utmaningar i det sociala arbetet kring hedersrelaterat våld i samband med uppbrottsprocessen. Vi vill även belysa hur man skiljer det hedersrelaterade våldet från det generella våldet i nära relationer och vilka konsekvenser det kan leda till för målgruppen. 

·       Hur skiljer sig samhällets syn på hedersrelaterat våld från det generella våldet i nära relationer? 

·       Vilka utmaningar finns kring uppbrottsprocessen i arbetet med det hedersrelaterade våldet? 

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Vi har inledningsvis delat upp arbetet genom att på egen hand söka information i form av artiklar, rapporter samt i anvisad kurslitteratur som vi efterhand sammanställt. I artikeln Honor-Based violence in Sweden (Björktomta, 2019) återfann vi många delar som var aktuella för vår frågeställning då intervjupersoner själva angett hur de upplevt uppbrottsprocessen. Den har varit viktig framförallt i förståelsen kring hur bemötande och uppföljning påverkar både effekterna samt upplevelserna av de insatser vi erbjuder den utsatta målgruppen. Joanne Paytons (2014) artikel Honor, Collectivity and agnation har bidragit till en mer nyanserad syn på det hedersrelaterade våldet och hur våldsutövandet som i det västerländska samhället till stor del sker i minoritetsgrupper på många sätt blir omvärderat utifrån de ledande kulturella föreställningarna i samhällskontexten. Payton har vidare bidragit till en mer kritisk syn på när man skiljer våld från våld och hur det påverkar den syn vi har av och det stöd vi ger de utsatta grupperna. Vidare så tar Socialstyrelsen i sin rapport Ett våld utan liv och förtryck upp sammanfattande information från flera studier kring hur hedersrelaterat våld definieras, hur man arbetar med det samt vilka förbättringsområden som kan ses. Boken Våld i nära relationer (Hällen Moser & Sinisalo, 2018) har vi framförallt använt för att förstå och belysa de grundläggande mekanismerna vid våldsutsatthet samt hur processen vid uppbrottet, när kvinnan gör sig fri, kan se ut. Vi har slutligen efter enskilda litteraturstudier gemensamt sammanställd den färdiga uppsatsen i samtliga delar.
 Uppsatsen är disponerad genom en inledande resultatdel som tar upp ämnet hedersrelaterat våld som begrepp och samhällets syn på det för att sedan följas av en del om processerna vi kunnat se i kontexten samt avslutningsvis en del om det sociala arbetet både offentligt och ideellt. Ett begrepp som vi vill börja med att beskriva är uppbrottsprocessen. Den beskrivs som en tid före, under och efter kvinnan tar sig ifrån den miljö där hon blir utsatt för våld. Det är inte ovanligt att det krävs flera upprepade försök för att kvinnan slutligen ska stå fast vid sitt beslut om att lämna våldsmiljön. Delar i processen är att bryta upp – att fysiskt lämna situationen, att bli fri – att bryta det känslomässiga bandet till förövaren, att förstå – att kvinnan slutligen accepterar och definierar sig som tidigare våldsutsatt (Hällen Moser & Sinisalo, 2018, s 43-44). 

RESULTAT
Hedersrelaterat våld
Där hederskontext återfinns ser man en hedersnorm som regeringen (prop. 2019/20 s 24) beskriver som grundad i både patriarkala och heteronormativa föreställningar. Man beskriver att dessa föreställningar och normer ofta leder till sociala begränsningar i vardagen och att både män och kvinnor i släkten har som ansvar att bevaka att reglerna följs. Siv-Britt Björktomta (2019) omnämner i sin artikel Honor-Based violence in Sweden flera unga kvinnor som deltog i hennes intervjustudie och hur de vittnade om att framförallt fadern i familjen begränsade dom från att ha en egen ekonomi, utförde övervakning av mobiltelefon och på sociala medier och hindrade kvinnorna från att själva välja kläder eller använda smink. Kvinnorna kunde även berätta om hur fritiden begränsades kraftigt och istället övergick till allt större ansvar för syskon och hem samt att vännerna valdes ut selektivt av föräldrarna (Björktomta, 2019. 451-455). I en utredning av TRIS – tjejers rätt i samhället – har man undersökt förekomsten av ungdomars oro över att inte själv ha rätten att bestämma över viktiga frågor i livet. Undersökningen visade att 21% av flickorna som hade ett oskuldskrav på sig upplevde oro för att inte få välja utbildning, 35% kände oro för att inte råda över sin egen fritid, 40% visade oro över att inte få välja vänner och 41% var oroliga över att inte få bestämma vem de ska gifta sig med. I undersökningen lyftes även att 18% visade en multioro – alltså oro kring tre av livsarenorna (TRIS, 33-35). Föräldrarnas agerande genom sociala begränsningar menar Björktomta kan härstamma ur att det inte finns en konsensus mellan den samhällkontext som råder och familjens egna normer och värderingar. Begränsningarna blir därför ett verktyg för att avgränsa kvinnorna från deras möjligheter till en alternativ livsstil och minimerar risken för att de drar skam över familjen. De kvinnor som avviker från normen och reglerna riskerar därefter allvarliga konsekvenser i form av fysiskt våld, hot eller bestraffningar (Björktomta, 2019). 

Det västerländska samhällets syn på hedersvåldet beskriver Payton (2014) med begreppet ”othered culture”(s. 2866). Hon menar att när kulturer krockar och den västerländska kulturen ser sig som överordnad uppfattas minoritetskulturer som avvikande. Med det synsättet kommer även våldet ses som ”othered” så länge det utövas mot kvinnor som förknippas med dessa kulturer eller samhällsgemenskaper. Den kultur man ser hos minoritetsgrupper kommer att ses som grunden till de svårigheter de har med att anpassa sig till de normativa värderingarna i det ”vita” överordnade samhället. Det könsrelaterade våldet förstås därefter som våld i nära relationer som det normala och kulturellt obundna samtidigt som det hedersrelaterade våldet blir något som visar sig endast i en avvikande kultur (Payton, 2014, s 2867).

Processer i det hedersrelaterade våldet
Förutsättningen för att bära upp hederskontexten är att kvinnor socialiseras in i de normativa kvinnliga beteenden som finns i sammanhanget. Hederskontexten är sällan begränsad till det egna hushållet utan växer fram genom utbyten mellan flera hushåll i en samhällsgemenskap (Payton, 2014, ). Att växa upp i en hederskontext skiljer sig från de processer i form av normalisering och internalisering som vi ser hos kvinnor vid generellt våld i nära relationer. I hederskontext är det istället av vikt att även se socialiseringsprocessen och hur det påverkar kvinnans inställning till de normer hon vuxit upp med. De processer som vi ser i det generella våldet i nära relationer ”bryter ned” kvinnans egna uppfattningar om vad som är normalt, rätt och fel. I det hedersrelaterade våldet pratar man istället om hur det kollektivorienterade sammanhanget, våldsutsattheten och normerna hindrar kvinnan från att utveckla en egen moral och uppfattning och att de ”utifrånstyrda” värderingarna från omgivningen blir starkare än hennes egna (Socialstyrelsen, vänd dom inte ryggen, s 23). 
                       Att socialiseras in i en kontext där kollektivet går före individens behov kan vid en uppbrottsprocess ha betydande påverkan för kvinnan. Det uppstår en skam i att ha vanärat familjen och satt egna behov framför kollektivets och ofta bidrar familj och släkt under processen med både hot och förtryck som ytterligare försvårar kvinnans situation (Vänd dom inte ryggen, s 23). Våldet innan uppbrottet kan fortgå på grund av att den som vill hjälpa eller stötta den våldsutsatta utsätts för hot om våld eller uteslutning från familj och gemenskap. En kvinna som väljer att lämna hemmet där hon utsätts för våldet riskerar att mista hela sitt kontaktnät samt sin ekonomiska trygghet. Detta är specifikt för hedersrelaterat våld och skiljer sig så från övrigt våld i nära relation där man ofta har en familj att återgå till. En kvinna som väljer att lämna våldet riskerar att bli ensam och isolerad. En stor risk föreligger att hon därför väljer att återvända till våldsutövaren. Det är därför viktigt att få dessa kvinnor ut ifrån den isolering de hamnar i vid uppbrottet (Hällen Moser & Sinisalo, 2018, s 40-41). Undersökningar som genomförts kring konsekvenserna av det hedersrelaterade våldet efter uppbrottsprocessen har visat att många unga under lång tid lider av både psykosomatiska och psykiska problem och flera upplever både en mental och faktisk ensamhet (Vänd dom inte ryggen, s 32). 

Det praktiska arbetet med hedersrelaterat våld
Att arbeta med det hedersrelaterade våldet har beskrivits av yrkesverksamma som kontroversiellt och med många dilemman. Man identifierar både brist på kompetens och bristande antal insatser att erbjuda våldsutsatta. Brist på både familjehem och skyddade boenden med spetskompetens kring hedersrelaterat våld bidrar till praktiska svårigheter i arbetet kring hedersrelaterat våld vid eventuella omhändertaganden (Socialstyrelsen, 2019, s 52-58). Det sociala arbetet bygger på ett samarbete med familj och kontaktnät som gör det problematiskt för dessa kvinnor som är i behov av att skyddas från just detta kontaktnät. I en utredning krävs att den unge vill ha skydd och att vårdnadshavaren inte ger samtycke till hjälp för att skydd till den unge ska kunna ges. I fall där hedersrelaterat våld förekommer inriktas därför fokus på att sammanhålla familjen framför ett fokus på barnperspektivet. Detta resulterar i att den unga inte får den hjälp hen är i behov av. Det krävs idag ett nytänkt i utövandet av socialt arbete kring denna grupp av unga kvinnor där man behöver se till hur de kulturella normerna och den patriarkala strukturen påverkar och begränsar de unga kvinnorna som oftast är offret i dessa sammanhang (Sjöberg et al., 2019, s 136-137). Begränsningar i den svenska lagstiftningen och myndigheternas arbete ses när socialtjänsten inte bedömer våldet som hedersrelaterat, att placeringar av omhändertagna barn och ungdomar främst ska ske i det egna nätverket och att det saknas kriterier i LVU-lagstiftningen för att hindra unga flickor från att återvända till den destruktiva miljön i hemmet (NCK, , s 24).
                       Några ideella organisationer arbetar lite mer specifikt med hedersrelaterat våld och är en tillgång gällande stödet som erbjuds de unga kvinnorna. Organisationen Elektra arbetar förebyggande för att motverka hedersrelaterat våld. Här erbjuds stöd till unga utsatta i form av utbildning och attitydpåverkan. Elekta föreläser på skolor och hos andra aktörer som kommer i kontakt med barn som utsätts för hedersrelaterat våld. Organisationen utbildar även pojkar och flickor i demokratiska värderingar och i vilka rättigheter och skyldigheter människor har. Elekta tror på de ungas möjligheter att göra skillnad i frågor som utanförskap, fördomar och hedersrelaterat våld och förtryck (Elektra, fryshuset.se). Somaya med sin 20åriga erfarenhet som organisation jobbar med att stötta kvinnor och HBTQ-personer som utsatts för hedersrelaterat våld. Somaya erbjuder stödchatt, stödlinje, aktivitetscenter och skyddat boende. Man arbetar för att sprida kunskap och för en samhällsförändring. Genom Somayamodellen vill man ge individen verktyg för att klara livet i frihet befriad från våld. I denna modell har man tagit fasta på de skyddsfaktorer som en individ behöver för att överta makten om sitt eget liv och för att kunna leva i frihet och självständighet.

DISKUSSION
 De utmaningar vi kan se i det sociala arbetet kring uppbrottsprocessen ligger i brist på kompetens och möjligheter att erbjuda insatser utifrån målgruppens behov. Uppbrottsprocessen från det hedersrelaterade våldet kan skilja sig från övrigt våld i den bemärkelsen att kvinnan riskerar total uteslutning och isolation från familjen vilket vi anser är av vikt att ha kunskaper kring i arbetet med målgruppen för att minimera risken för att kvinnan återgår till våldsmiljön. Kvinnan kan ha varit både finansiellt och socialt beroende av familjen (Socialstyrelsen, 2013, s 23) och kan efter uppbrottet möta svårigheter i att upprätta en självständighet vilket kan kräva omfattande och långsiktiga insatser från socialtjänsten. Att det sociala arbetet i regel bygger på ett samarbete med familjen leder till att det praktiska fältet är i behov av särskild kompetens för att kunna handlägga samt besluta kring lämpliga insatser i ärenden som är hedersrelaterade. Den särskiljning av våldet som vi kunnat se under arbetets gång framförallt genom Payton (2014) anser vi kunna ha både positiva och negativa aspekter. Att särskilja det hedersrelaterade våldet och dess särskilda mekanismer kan ge positiva effekter utifrån att man har möjlighet att bidra med spetskompetens inom området samt även utifrån socialarbetarnas angivna brister (Socialstyrelsen, 2019, s 52-58) se till en kompetensutveckling för att lättare identifiera och agera i hedersärenden. Negativa effekter av särskiljningen med betydelse för individen tror vi kan vara att man utifrån tron om att det utövas av ”den andre” kulturen kan leda till att man inte identifierar ärenden som just hedersrelaterade när de inte passar in i idealbilden av våldstypen. Vi tror även precis som Payton (2014) tar upp att det på samhällsnivå kan bidra till den främlingsfientliga diskursen och att det i sin tur påverkar samhällets syn på både våldsoffer och förövare och hur vi bemöter dom. 
 Att arbeta förebyggande med målgruppen anser vi med fördel kan göras i samarbete med ideella organisationer som inriktar sig särskilt på hedersrelaterat våld. Utifrån deras omfattande kontakt med målgruppen har de särskild insyn i situationer av betydelse för de unga kvinnorna och kan bidra med en tydligare bild av behoven hos de som ännu inte trätt fram ur mörkertalen. Något vi skulle vilja se mer av är hur exempelvis boendesegregation påverkar upprätthållandet av hederskontexter. Vi har i resultatdelen belyst hur hederskontexten sällan utgår från ett enstaka hushåll utan att det oftast handlar om utbyten i en samhällsgemenskap. Vi tror därför det är viktigt ur ett samhällsperspektiv att se effekterna av att minoritetsgrupper bosätter sig i särskilda bostadsområden. 

Björktomta, Siv-Britt. (2019) Honor-Based violence in Sweden – Norms of honour and chastity. Journal of Family Violence (2019) doi.org/10.1007/s10896-019-00039-1 https://web.a.ebscohost.com/ehost/pdfviewer/pdfviewer?vid=1&sid=57c8d801-4be7-4c50-b36b-5c37d01cf568%40sessionmgr4007

Hällen, M. L., Sinisalo, E. (2018) Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?. I L. Moser Hällen & E. Sinisalo (Red.) Våld i nära relationer – socialt arbete i forskning, teori och praktik (s. 27-53). Liber 

Hällen, M. L., Sinisalo, E. (2018) Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext. I L. Moser Hällen & E. Sinisalo (Red.) Våld i nära relationer – socialt arbete i forskning, teori och praktik (s. 15-26). Liber

Payton, Joanne. (2014) ”Honor,” Collectivity, and Agnation: Emerging Risk Factors in ”Honor”-Based Violence. Journal of Interpersonal Violence 2014, Vol. 29(16) 2863-3883
 Doi: 10.1177/0886260514527171
 https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/0886260514527171

Prop. 2019/20:131. Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet.
 https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2020/03/prop.-201920131/

Sjöblom, Y. (2019) Ungdomsproblem och ungdomars problem. I G. Andersson, I. Höjer, M. Sallnäs & Y. Sjöblom (Red.) När samhället träder in (s. 133-158). Studentlitteratur

Socialstyrelsen (2013) Vänd dem inte ryggen – utbildningsmaterial kring hedersrelaterat våld och förtryck (Artikelnummer 2014-1-6). Vänd dem inte ryggen - utbildningsmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck (uu.se)

Socialstyrelsen (2019) Ett liv utan våld och förtryck. (Artikelnummer 2019-3-17). 
 https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-3-17.pdf

TRIS (2019) UNG018 – En kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck bland unga i Uppsala.
UNG-018-En-kartläggning-av-hedersrelaterat-våld-och-förtryck-i-Uppsala.pdf (hedersfortryck.se)