<?xml version="1.0"?>
<rss version="2.0">
   <channel>
      <title>Novell by Marie Kihlberg</title>
      <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B</link>
      <description>Skriv en inledning</description>
      <language>en-us</language>
      <pubDate>2018-03-12 12:04:14 UTC</pubDate>
      <lastBuildDate>2025-10-07 02:24:33 UTC</lastBuildDate>
      <webMaster>hello@padlet.com</webMaster>
      <image>
         <url>https://padlet-assets.s3.amazonaws.com/icons/Cornershop.png</url>
      </image>
      <item>
         <title>Emma, Ida och Mollie</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253329</link>
         <description><![CDATA[<div>Ni vet dem dagar man önskar att man inte fanns? Idag är det en sån dag. Ekvationerna på det rutade pappret suddas ut av mina tårar. Jag kan inte sluta tänka på vad som hände. Det var mitt fel hela tiden. Den vänskap jag försökt rädda är nu krossad. Det är så svårt att sudda ut bilden ur mitt huvud av hans frånvarande ögon och vägran att äta. Det var sista gången jag såg honom. Jag visste precis vad jag kunde göra och vad jag borde gjort, men ändå sänkte jag blicken och fortsatte gå. Jag kommer aldrig se honom igen.<br><br></div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:16:30 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253329</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Alice och Tilda</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253912</link>
         <description><![CDATA[<div>Få personer får sina drömmar uppfyllda, jag är en av dem. <br>Det var första skoldagen och jag kände fjärilarna i magen. jag visste inte om det var colan jag hade druckit den där morgonen eller om det bara var tanken på att starta om på nytt som fick mig att vilja hoppa av glädje. Amanda mötte mig vid entrén med ett stort leende på läpparna och tog mig under armen. </div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:18:31 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253912</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Daniel &amp; Emil</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253997</link>
         <description><![CDATA[<div><br>- Vad kostar bullen?<br>- 5kr<br>Lars blev sugen på en bulle på vägen till skoldiscot. Eftersom att bullen var så billig så köpte Lars 15 stycken. På vägen till discot mötte han Göran som han gav 5 bullar till och då sa Göran.<br>- Tack så mycket Lars, du är så snäll du kompis<br>- Ingen orsak min bäste vän Göran Flink<br>- Nu jäklar ska vi festa på discot<br>- Det ska vi kompis, Nu drar vi!<br>- Woohooo!</div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:18:47 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241253997</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Elise &amp; Selma</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254007</link>
         <description><![CDATA[<div>- Har du hört talas om tjejen som blev mördad i skolans skyddsrum? Det sägs att hon spökar där nu..<br>- Och det tror du på?<br>- Om du nu ska vara så kaxig så kan du ju gå in dit, dörren är öppen.<br>Vi började röra oss ner mot skolans nedre våningsplan där skyddsrummet låg. Egentligen ville jag inte det här men jag var ju tvungen att visa att jag vågade. Felicia öppnade dörrarna och jag tog ett första kliv in. Jag kände hur det började bli svårt att andas. Plötsligt hördes en hög smäll bakom mig. Jag vände mig om blixtsnabbt och såg att det var dörren som smällt igen. Hjärtat bankade så hårt att det kändes som </div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:18:50 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254007</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Melissa och Yosra</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254050</link>
         <description><![CDATA[<div>- Alltså Julia var det du som gjorde det eller?!&nbsp;<br>- Jag vet inte vad du snackar om, säger Julia tveksamt.&nbsp;<br>- Jag tror att du vet vad jag snackar om.&nbsp;<br>Julia hade inget svar, men det är förstår man ju, det är svårt att försvara sig när man gjort ett så stort fel. <br>- Jag trodde vi var vänner men nu vet jag vem du är.&nbsp;<br>- Men Alexandra sluta nu! Man kan göra misstag.&nbsp;<br>-  Man kan göra misstag men att hålla på med någons kille är fel, speciellt när det är din bästa väns kille. <br>Då sprang Julia därifrån, som hon springer från alla sina andra problem. <br><br></div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:18:57 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254050</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Joanna och Noomi</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254076</link>
         <description><![CDATA[<div>Vänskap. Jag förstod aldrig innebörden, inte förrän Linnea kom in i bilden. Det har alltid varit jag, hinken, spaden och sandlådan. Min sandlåda. Alla visste att den var min, ingen grävde i den förutom jag. Lärarna sa att jag behövde dela med mig och sa att "sandlådan tillhör faktiskt inte bara dig". Klart jag visste att sandlådan inte var min ägodel, andra fick gräva med mig om de ville, men ingen vågade.&nbsp;<br>Ingen ville.&nbsp;<br>Men en dag stod hon där. I rosa, blommiga stövlar med en hink i handen och en spade i den andra. Solen hade smekt hennes guldbruna hår och en glugg syntes i hennes stora leende. Från den dagen var det jag, hinken, spaden, Linnea och sandlådan.&nbsp;</div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:19:04 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254076</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Dante Lukas o Lutming</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254427</link>
         <description><![CDATA[<div><br>Jag känner hur deras ögon bränner sig in i min rygg.&nbsp;<br>-De går emot oss eller hur?<br>-Ja,&nbsp; de har deras vanliga knivskarpa blickar och skräckinjagande leenden på läpparna.&nbsp;<br>Jag hör hur skratten närmar sig. Jag känner en hand på min axel som trycker så hårt att den skulle krossas.&nbsp;<br>- Vad fan gör ni vid vår bod era äckel?<br>Jag känner hur hjärtat pumpar snabbare och hårdare,  detta kommer leda till ett slagsmål. Jag tittade på min kompis och såg på hans blick att vi tänkte på samma sak. <br><br></div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:20:10 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254427</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Pontus och Jesper</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254526</link>
         <description><![CDATA[<div>"Men snälla Johan, kan du för en gångs skull koncentrera dig på genomgången". Johan var inte längre överraskad av alla påhopp som han tagit emot ut av lärare. Det var så han såg det, men alla andra visste att lärarens kritik var rättvis. Jag förstod direkt att jag skulle behöva vänta på Johan idag också. Det fanns inte en chans att han skulle gå hem klockan 3 som resten av klassen. Och jag, som den fantastiska vän jag är, skulle självklart vänta på honom. Men om jag hade vetat vad som skulle hända utanför klassrummet den dagen så hade jag ändrat mitt beslut direkt. Ni vet när man gör något så ofta att man kan spela upp situationen i huvudet redan innan det inträffat, eftersom det var samma döda känsla i den tomma korridoren varje gång. Att det hände så ofta så att man aldrig kunde tro att det skulle hända någonting nytt. Så kändes det, men det var just då det hände.</div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:20:28 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254526</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Filippa, Angelina, Elisabeth</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254698</link>
         <description><![CDATA[<div>Emelie kokar av ilska medan tomheten sprider sitt mörker djupt inom henne. Hårda ord sipprar okontrollerat ut ur hennes mun. Hur kunde hennes bästa vän svika henne? Emelie som funnits där för Monica i alla lägen. Emelie som gjort allt för att bevara deras fina relation som byggts upp under den gråa termin som gått. </div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:21:00 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241254698</guid>
      </item>
      <item>
         <title>Alexander F och Alexander P</title>
         <author></author>
         <link>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241256118</link>
         <description><![CDATA[<div>Gun-britt klev in genom dörren och bara stod där mitt på klassrumsgolvet med armarna hängande nedför sidorna, håret i ansiktet och tårarna strömmande nedför kinderna.&nbsp;Läraren frågade Gun-britt vad som har hänt, Gun-britt svara inte och satt sig på sin gamla plats bredvid det trasiga elementet. Lite senare kommer hennes bästa kompis Sahara in genom dörren en halvtimme försenad med trasiga kläder och en blåtira. Sahara sätter sig vid andra delen av klassrummet när hon i vanliga fall sitter bredvid Gun-britt. Dom andra i klassen visste att dom hade bråkat på rasten men ville inget säga till läraren när hon frågade. Alla satt tysta på sina platser medans läraren fortsatte med lektionen. <br><br></div>]]></description>
         <enclosure url="" />
         <pubDate>2018-03-13 09:25:54 UTC</pubDate>
         <guid>https://padlet.com/kihlbergmarie/novell8B/wish/241256118</guid>
      </item>
   </channel>
</rss>
