Man kan behålla buskar som ger blommor och bär. Men man måste hålla kol på dessa så att de inte breder ut sig.

Man kan behålla buskar som ger blommor och bär. Men man måste hålla kol på dessa så att de inte breder ut sig.

Man får inte göra något som kan skada natur på betesmarker. Man får tillexempel inte sprida kemiska växtskyddsmedel, som gödsla och kalka

Marken ska användas till bete och det som växer där ska vara lämpligt som bete och man ska kunna använda det som foder.

Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet för lantbrukare att söka pengar för att bevara och förstärka biologisk mångfald och kulturmiljövärden. 

Håll betesmarker klipps och harvas. Använd en kedja harv.Om man inte Följer villkoren riskerar man att få en mindre utbetalning

För att kunna planera restaureringen ska man först fundera över den tidigare markanvändningen. Hur har området sett ut tidigare; hur öppet har det varit, har marken används till bete, slåtter eller odlats? Hur länge har marken varit utan betesdjur? Det som framför allt är viktigt att tänka vid restaurering är vad marken ska användas till när restaureringen är klar.

Restaureringar tar ofta flera år. För att undvika skador på marken bör avverkning helst ske när marken är frusen. Sly och buskar är bäst att röja på sommaren när löven har slagit ut. Städa också undan alla avverkningsrester (trädfällningarna), annars får man ett sämre resultat och mer att göra längre fram.

Vid restaureringen ska man inte ställa träden med jämna avstånd. Man ska Sträva efter en öppna ytor, fristående träd och små grupper med träd och buskar. Man kan Spara gamla lövträd 

När man ska fälla träd ska man inte göra det planlöst. Man ska planera huggningen så att det blir lätt att hämta toppar 

 Det är viktigt att djuren måste vara på plats så tidigt som möjligt efter det att röjningen är kallar. Om man inte är tillräckligt snabb med att få djuren på plats efter restaureringen, ska man nästa börja om med restaurangen och det blir bara onödigt jobb.

Det är viktigt att inte låta gräs och bladvass förväxta i våtmarken på våren. När plantorna är späda (för tunna) smakar det goare för djuren.

Träd som bör sparas är blommande och bärande träd (exempelvis hägg, rönn och sälg) samt gamla, grova lövträd. En restaurerad mark ger bättre foder än en igenvuxen. 

En restaurerad mark ger bättre foder än en igenvuxen. 

Användning av betet blir bra vid samarbete till exempel med fåren och korna tack vare att fåren helst betar de torrare markerna inom betesområdet, medan kon betar de mer fuktiga markerna. Korna betar dessutom gärna de grövre örterna och det högvuxna gräset som fåren inte gillar, och de båda djurslagen betar buskar och sly på olika höjd och i olika storlekar

Efterbete innebär att ängsmark betas efter att skördad har utförts. 

Efterbete sker under en kortare tid, för att inte ängen ska skadas genom för mycket tramp eller för hårt betestryck. 

Hästar betar ofta för hårt och kan trampa sönder ängen. Får väljer olika att äta olika och lämnar alltför mycket växter obetade

Det är inte bara bete av djur som hjälper biologisk mångfald utan också klövvilt. Genom att de håller ett medelhögt betestryck på skogsmarker hjälper det den biologiska mångfalden. Det finns också negativa effekter av klövvilts betande på skogsmark. Eftersom de gärna äter av toppar på unga träd och buskar minskar antalet välvuxna träd och buskar. 

Betesdjur är i stort sett bra för den biologiska mångfalden. När betet minskar på någon typ av områden har också den biologiska mångfalden minskat. 

 Marken förändras också genom att växtlivet förändras. Till exempel har det visats sig att när får betat på samma yta under flera år, blir det så att fler mångåriga gräs öka i det området. 

Det har också visat sig att i områden där det finns mycket myggor är myggförekomsten mindre på de marker som betas. Andra positiva grejer är att landskapet blir mer öppnare, många hotade växt och djurarter trivs och det blir mindre myggigt.

Eftersom djuren betar olika jämnas olika växtslag ut. Detta leder till att betets kvalitet håller sig bättre i längden.

Det mesta som djuren ätit återförs till jorden genom gödseln som djuren sen lämnar efter sig, gödseln gör marken mindre tunn. När djuren trampar på marken skapas det luckor i marken, där sprider man frön (med hjälp av bin, pollinering) och det blir lättare för frön att gro där, trampandet håller vatten i luckorna. Detta gör att växterna inte är beroende av att ha stora och gro starka frön. Även vissa insekter får det lättare att bygga bo, t.ex. jordgetingar och humlor. Detta gäller i synnerhet sandiga betesmarker. För arter som inte klara av den trampandet (är trampkänsliga) och inte trivs i den miljön, blir det stora stenar och träd.

Tyvärr har det nu blivit så att den biologiska mångfalden har minskat under de senaste 100 åren vilket kan bero på att det svenska jordbruket har blivit mer moderniserat. Till exempel så har antalet mjölkkor minskat med 270000 st, de senaste 30 åren. Detta innebär att mindre djur får gå på betesmarker, vilket gör så att det blir mindre öppna marker och därmed mindre biologisk mångfald. 

När hagen ligger i naturen med många besökare, finns det risk att betesdjuren skadas eller får i sig främmande föremål av till exempel plats eller glas, Hagen måste därför alltid kontrolleras och städas ordentligt innan betesdjuren släpps in.

Vissa träd och granar är särskilt giftigt för hästar. Oftast gillar inte betesdjuren dessa typ av växter och det behövs också ganska stor mängder för att djuret ska bli förgiftad. Men om det är brist på bete så finns det risk att djuren äter dessa växter.

Det har hänt att lamm som gått på stadsnära bete har blivit stulna från hagen, eller att lösa hundar har skadat och stressat får och lamme.

Om får ska hållas i stadsnära natur kan det vara en bra ide att ha dem med ett annat, större djurslag. Kor och hästar försvarar sig bättre mot hundar.

Får är effektiva slybetare. Om betet sker på vintern kan fåren börja gnaga även på lite större buskar och småträd

Fåren betar mer selektivt. Till exempel föredrar får lågväxta och smalbladiga växtarter, och de ratar bete som vuxit sig för grovt och högt. Får brukar helst beta de torra mark betesområden.

Växande lamm och får honan behöver mer näringsrikt bete än vuxna får. En hög part av örter och baljväxter är bra, liksom gräs som inte är högre än 5-6 cm.

 En del starrarter Carex-varianter, stag Nardus stricta och ängsgröe Poa pratensis, vitklöver Trifolium repens, liten blåklocka Campanula rotundifolia, kattfot Antennaria dioica och mandelblomma Saxifraga granulata. Det är arter som fåren inte gärna betar på. 

Däremot betar de fåren gärna violer Violaarter, blåsippor Hepatica nobilis och vissa orkidéer Orchidaceae-familjen liksom olika vickerarter Vicia i varianter, liljekonvaljer Convallaria majalis, lingon Vaccinium vitis-idaea och blåbär Vaccinium myrtillus. Får betar mycket gärna löv hela säsongen

Fåren har varit särskilt bra på att äta skott från träd, exempelvis poppel vilket gör att ruffen inte växer igen. Men även mängden vit klöver. Det har visats att efter fårens betning har ruffen minskats.

Produktions får, är tyngre, de är mindre rörliga och äter mindre buskar och sly än till exempel gutefår. 

På hösten betar nötdjur mer på torra växter, än under övriga året. Mjölkkor, kor honan och dräktiga kor har ett stort behov till näring, vilket innebär att naturbetesmarker passar bättre för djur som inte har samma stora behov. 

Man kan hålla flera Kvigor, stutar eller tjurar per hektar naturbetesmark, eftersom de klarar sig på magrare bete. 

Moderna nötraser är oftast tunga och dessutom har smala klövar som gör att de sjunker ner om marken är fuktig.

Raserna är dessutom mindre rörliga Exempel på raser som är rörliga är rödkulla och fjällko.

Vid betning med nötdjur gynnas bland andra vitsippa Anemone nemorosa, blåsippa Hepatica nobilis, gullviva Primula veris och violer Viola-arter, eftersom korna undviker att beta dessa arter. 

Beroende på hur hårt hästarna tränas har de olika behov av bete. Hästarnas ras och ålder påverkar också betes behovet. Högkvalitativt bete och en större mängd behövs om hästen är dräktig.

En till tre normalstora hästar på ca 500 kg brukar vara lagom till ett hektar betesmark.  Ponnyraser och kallblodiga hästar betar till exempel en mark bättre och hårdare än varmblodiga hästar som är mer stränga när det gäller att välja växter.

Hästar kan vara särskilt bra att sätta in som betesdjur då en mark ska reperas, just eftersom de kan beta grovt, högt och magert gräs, dessutom  kan de hålla tillbaka till exempel älggräs Filipendula ulmaria genom att trampa ner det. 

De klarar sig också på ett lågt näringsinnehåll, då de lönas matens låga innehållsvärde helt enkelt genom att äta mer. 

På betesmark med hästar bildas ofta så kallade rator, där hästarna gödslar men inte betar. 

Hästar behöver stora ytor att beta på, eftersom de behöver kunna röra ordentligt på sig.

De är allätare, men föredrar buskar och äter gärna bark på växande träd. Getter betar heller inte nära marken, vilket innebär en hagmark med getter får högt gräs och höga örter men den här mark typen har brist på buskar.

Getter kan vara mycket svåra att stängsla, eftersom de klättrar och hoppar högt.

Getterna betade av buskarna i området så högt som de kunde nå, det brännbara materialet minskade, och detta stoppade sedan effektivt brandens framfart. 

Getter förekommer men är ganska ovanliga som betesdjur.

Grisar kan markbereda i stort sett alla typer av mark, men det är svår för de i brant terräng på svaga marker. På små och olikformiga ytor är bra alternativ för grisarna. Grisar ska ha tillgång till lämplig mark, till exempel en betesvall, under hela året. Grisar ska kunna böka och gödsla. När grisarna bökar hjälper det till att sprida frön,förutom bökade  betar de och dessa ytor ökar biologiska mångfalden.

För bökning kan olika material användas. Under sommaren ska grisarna ha tillgång till gyttjebad eller annan vattensvalka, om byggnaderna inte kan ge grisarna tillräckligt skydd mot sol och höga temperaturer. 

Grisarna skall ha tillgång till en torr liggplats. Under eftersommar och höst måste liggplatsen halmas för att bli bekväma.

Betes grisar får i sig mycket näring när de betar och det positivt då grisarna minskar mängden rotogräs. På en del gårdar kan de äta spillskörd

 Får grisarna bo på en yta under en lång period blir påverkad av humustäcket mycket systematisk. 

Dessutom har en minskning av skadeangrepp från Lex. snytbagge noterats på marker som grisar markberett, vilket tyder på att de har en insektssanerande effekt. 

En rätt utförd markberedning kan ge en mycket rik tillgång på groddplantor. 

Det är viktigt att man lämnar in honung och poller i kuporna i slutet produktionssäsongen, så bina över lever vintern. Alltså man får bara utfodra bina på grund av klimatförhållanden.

Sverige kan ha långa vintrar, det är därför tillåtet att vinterfodra bina med honung som man lämnar kvar i kupan.

Bikupor och material som används inom biodling ska bestå av naturmaterial. Det är bara naturliga produkter som får användas inne i kuporna som till exempel propolis, vegetabiliska  oljor och vax eller så kan du låta bina bygga ut eget vax.

För att skydda ramar, bikupor och vaxkakor mot skador får du använda råttgift, bara i fällor, och andra lämpliga produkter. När du skördar biodlingsprodukter får du inte använda kemiska medel som tar bort bina från vaxkakorna. 

Honungsbin har ett stort ekonomiskt värde utöver produktionen av honung och vax. Bin kan med hjälp av pollinering öka skördar och är nyckelorganismer för den biologiska mångfalden. Alltså Honungsbin är en naturlig del av vår fauna. 

Vilda honungsbin har dock minskat. Vilda bin fungerar särskilt för att de pollinerar många vilda växter som honungsbin inte kan göra. De har minskat på grund av förändringar i landskapet och hård jordbruk (kemikalier mm). Förlust av livsmiljöer och men även klimatförändringar.

Detta kan få djup resultat för stora delar av ekosystemet, främst via ändringar i växtsamhället.

Saker som hotar vilda honungsbin är överföring av sjukdomar och skadegörare från odlade till vilda honungsbisamhällen. Sandmiljöer har en stor betydelse för en lång rad bin vilket har blivit allt mer ovanliga.  Neonikotinoider som används som betningsmedel mot insekter i olika grödor, misstänks spela en roll i samband med massdöd av bin. 

Det som är framför allt är viktigast att tänka på är vad marken ska användas till, jag vill använda den som odlings mark, så allt träd, buskar och ogräs ska bort.

Getter kan vara bra för min mark för det finns många buskar och växande träd som ska bort, annars ätter de inte nära marken vilket inte kommer hjälpa min betes mark alls. Det krävs väldigt bra stängsel för att kunna hålla getterna i hagen.

Jag rekommenderar hästar för min mark, de fungerar mycket bra för att betar nära marken, de kan även äta hel del grovt gammalt gräs. Det skulle va mycket bättre med tävling hästar eller ponny, för dessa behöver mer näring och äter mer. Ponnyraser hästar betar till exempel en mark bättre och hårdare än varmblodiga hästar.

Om det är mycket löv på marken, så är hästar inte rekommenderad. Däremot kan jag rekommendera getter eller får. Men om du vill ha en örtrik mark, ska du vetta att får hellre äter gräs. 

Jag kommer hålla mina djur i så stora grupper som möjligt, då blir det lättare att få allt avbetat. Jag kommer släppa korn före hästarna, då hästar i blandat med kor gör att min mark kommer blir bra avbetad.

Jag kommer att skaffa mig får rasen Lüneburg’ dem äter nästan alla typer av växter. Annars kommer jag att prata med någon som har kunskap om får och vilken får passa just min betes mark. Jag kommer fråga får ägarna, om de behöver betesmark  för sina får. Det kommer vara en billigt lösning och oftast sköter de själva om sina får.

När djuren trampar på marken skapas det luckor i marken, där sprider man frön (med hjälp av bin, pollinering) och det blir lättare för frön att gro där, trampandet håller vatten i luckorna.

Bin kan med hjälp av pollinering öka skördar och är nyckelorganismer för den biologiska mångfalden.

Jag kommer att ta bort allt giftig träd och granar, och matta de ordentligt så de inte behöver gå nära dessa träd.  Jag kommer skaffa mig ko rasen rödkulla då den är mer rörligt och kommer hjälpa mig med allt trampandet och bete. Jag kommer alltid se till att ta bort gödseln, för att vissa djur äter inte vid sin gödsel som till exempel kor.