Tänka på placering i klassrummet, vad finns för störande saker i närheten. 

Är dagens klassrum verkligen designade för dagens elever? 

Elever precis som vuxna behöver ibland stimulans under tiden som någon annan pratar. Detta måste vara okej!

Lyssna på eleverna, vad säger de? Vad säger de inte? 

Konflikter, hitta orsaken och försök lösa det (helst innan något händer) inte lägga skuld på elever. 

Svårt att helt individanpassa för varje elev men vi behöver bli bättre på det. 

Se varje individ, vad behöver de? Vi är viktiga, lyssna på de, se dem, var närvarande m.m. Ta reda på orsaken till ett beteende. Här behövs det nära kontakt med hemmet. 

Det viktigaste av allt är en bra relation till eleven. Dubbelkolla om du förstått eleven rätt. 

 Svårigheter

Elever med olika NPF drag och behov i samma klassrum. 

Korta genomgångar. 

Fasta platser.

Få eller inga läxor hem. Läxhjälp på schemat

Visa förståelse och utryck och visa det.

Inte läsa/skriva inför andra om man har dyslexi utan att ha en dialog med eleven/klassen. Har man ett tillåtande klassrumsklimat så är det lättare för eleven att ta plats.

Eleverna behöver lugn och ro.

Gympa ABC – Uppdragskort med att göra olika fysiska rörelser där belöning är ord eller meningar.

Tydliga arbetsuppgifter med mål/tid/

Fråga eleven vad som eleven ser som orättvist och lyssna/visa förståelse och använd det uttryckssättet snarare än att säg ”vad hände” och få eleven att känna sig anklagad. Fråga eleven ”vad är det som du tycker är orättvist” och  visa förståelse för elevens känslor.

 

Elever utan diagnostiserad diagnos kan behöva utredas och föräldrarna behöver hjälp att komma till BuP för att hjälpa barnet.

 

Tid för ”specialanpassning” av lektioner.

Hur ska vi lösa problemet med många elever med diagnoser, nyanlända och nya elever och stora klasser när det kommer till att skapa individuella uppgifter som är meningsfulla för eleverna? Vi skulle behöva fler klassrum/grupprum. Eller möjlighet till avskärmning – inköp av skärmar och/eller skärmväggar till klassrummen.

Om vi ska kunna lära barn olika strategier de kan behöva behöver vi presentera dem och själva ha kunskap om dem.
 
 Vi måste förändra synen vi har på denna typ av problematik. 

Det finns inte bara ADD/ADHD/autism/dyslexi. Det finns även dem som blir stressade, blir deprimerade osv av miljön.
 
 Det är svårt att veta "vad som är vad".
Språksvårigheter/diagnos osv. Ta med modersmålsläraren/studiehandledare tidigt. Har elever svårigheter med till exempel arabiska alfabetet också? Sitter hen stilla där?
 
 Se till att alla, särskilt de i mellanstadiet får de resurser
de behöver!!! Personer som har kompetens. Vi behöver se till att det är klart i
tid vilket stöd de individen i behov ska ha som resurs/stöd. 
 Det behövs resurser som har möjlighet att delta i
planering/återkoppling med elevens lärare. 

Ingen ska behöva tänka att de ska vara ”normala”!!!!

Vi behöver ha bättre tillgång till ”experterna” Ha ett team. Proffshjälp ska finnas nära till hands- i skolans centrum! 

”kliniken” 

Utmaningen är de ”duktiga” barn som försvinner också. 

Vi behöver mer utbildning/coachning.  Helena berättar exempel om en idrottslärare som hon lyssnat på som visade övningar som var anpassade för elever med ADHD. 

Funkar lågaffektivt bemötande på alla??!!  Vad står det för? Är det att inte ens markera vad som är rätt och fel? Rättvisa i klassrummet. 

MINDRE KLASSER!  SÄG STOP PÅ INTAG! Kommunen får ordna lokaler! 

Rektor behöver känna till hur vardagen i klassrummet ser ut för oss.

Vart är våra speciallärare? Det svåra är att det sägs att i ett tvålärarsystem skall den ena kunna vara ”specialläraren” men hur ska vi praktiskt arbeta?

Behöver få hjälp att till exempel, hur ser jag de tidiga signalerna på det som eventuellt kan vara en diagnos. Hur går jag då till väga? Hur gör jag det bäst för att jag och föräldrarna ska mötas? 

 

Det krockar ofta med hemmet i vår skola. Kulturarv/ elevsyn/kunskapssyn.

I läroplanen står det at vi ska uppmuntra elever att ta ställning/utforska. Det krockar med hemmet . Hur ska vi uppmuntra våra elever till personliga ställningstaganden utan att hamna i konflikt med hemmen? Vi uppfostrar våra elever och föräldrar uppfostrar sina barn men det skiljer sig så otroligt mycket åt. Hur ska vi skapa forum där vi möts? Vi behöver proffs som kommer in och hjälper oss. 

Hos oss handlar mycket om religion, i allt. Det möts vi av även när det gäller barn med särskilda behov där de inte har samma syn.

I läroplanen står det att skolan skall vara icke konfessionell men på vår skola utsätts både elever och personal för mer religion än vad man gör på andra skolor. Till exempel en elev som inte är troende på vår skola utsätts för mer religion än vad man gör på en skola i ett annat upptagningsområde än vårt.  Hur möts de två världar där vi både uppmuntrar/belyser individens åsikter osv och håller skolan ”neutral”?