Kring träningen är följande 3 komponenter viktiga: 

Antireumatiska, antiinammatoriska samt biologiska läkemedel kan användas. Detta är för att minska inammationer, stelhet och smärta och för att förhindra ledförstörelse och bibehålla rörlighet. Kortisonspruta kan användas vid akuta tillfällen i den inammerade leden som uppger smärta. Reumakirurgi brukar inte vara nödvändigt men kan ibland behövas för smärtlindring och för att förbättra funktionerna.

Patofysiologi Artros involverar alla ledens vävnader (ledkapsel, ledband, det subkondrala benet, angränsande nerver och muskulatur) då det räcker med en förändring i en av dessa strukturer för att orsaka den förändring i mekanik och belastning som gör att artros kan utvecklas. I brosk förekommer en kontinuerlig uppbyggnad och nedbrytning av vävnaden. Vid artros finns en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket, vilket leder till en successiv förlust av broskvävnad. Ledbrosket blir trådigt och tunnas ut och kan så småningom försvinna helt. Det kan även ske en ökad benomsättning där remodellering orsakar subkondral skleros (förhårdning av vävnad). Artros kan även leda till osteofyter runt ledytan.

Herberdens artros = i DIP lederna (oftast de som drabbas först)
Bouchards atros = i PIP lederna

Symtom 
Symtomen kommer oftast smygande under en längre tid vilket gör det svårt att fastställa en tid för symtomdebut. Ett trauma mot leden kan vara en utlösningsfaktor. 

Symtom: 

·      Smärta, stelhet och nedsatt rörelseomfång. Smärtan blir mest påtaglig vid aktivering av den/de berörda lederna samt under belastning. I senare skede av sjukdomsförloppet kan även smärta under nattetid uppkomma.  ·      Stelhet vid inaktivitet.  

·      Vilovärk vid vissa typer av artros, tex höftartros.
·      Stelheten på morgon blir oftast lindrigare efter mindre än 30 min.
 ·      Många patienter upplever en generell trötthet som inte går att vila bort.
Viss ömhet kan förekomma

Vid undersökning ses nedsatt rörlighet, krepitationer från leden, palperbara osteofyter och nedsatt fysisk kapacitet. Diagnosen ställs efter bedömning av anamnes, symtom och kliniska fynd.

Diagnos: Det är avgörande att låta patientens symtom styra diagnostiken och åtgärderna när man utreder och behandlar artros.  Bilddiagnostik med röntgen och ultraljud är ett komplement till den kliniska undersökningen, när man är osäker på diagnosen, och när det nns avvikande symtom eller kliniska fynd. Bilddiagnostik med magnetkamera används däremot inte i artrosutredningar.

Behandling I första hand ges fysioterapi och patientinformation. I tidigt skede kan analgetika och NSAID ge lindring. Ortoser kan användas för att stabilisera och skydda leden. Protesoperation kan bli aktuellt om artrosen har en betydande påverkan på patientens dagliga liv och inte svarar på icke-operativ behandling. I vissa leder kan artrodes (steloperation) vara ett alternativ.

BEHANDLINGSPYRAMIDEN

·       Cancer (Karcinom) är tumörer som utgår från epitelvävnad, t ex skivepitel, basalceller, olika körtelepitel.

·       Sarkom är tumörer som utgår från stödjevävnad (bindväv, fettväv, muskler och benvävnad).

·       Lymfom är en tumörsjukdom som utgår från lymfatisk vävnad (lymfkörtlar och lymfkärl).

·       Leukemi är en tumörsjukdom som utgår från blodcellerna.

·       Gliom är tumörer som utgår från nervsystemets stödjevävnad (gliaceller).

Riskfaktorer: 

Tre typer:

Höftsmärta projiceras ofta i ljumsken, men kan även upplevas på flera ställen.

BURSIT = inflammation i bursa
Ca 15 bursor i höften

Trochanterit - är en symtomdiagnos som kännetecknas av smärta och palpationsömhet i mjukdelar vid området över trochanter major på höftens utsida. Akronymen GTPS (Greater Trochanteric Pain Syndrome) används ofta internationellt.

Epidemiologi: Trokanterit är ett av de vanligaste smärttillstånden i höften. Förekomsten är högst hos medelålders och äldre kvinnor. Bland idrottare drabbas ff a löpare. Övervikt är en annan riskfaktor. Samsjuklighet med artros i höftleden är vanligt.

Etiologi: Trochanterit kan ha flera orsaker, varav flera har med över- eller snedbelastning att göra. Snedbelastning är en vanlig orsak och kan till exempel bero på benlängdsskillnad eller funktionell benlängdsskillnad, vilket innebär höjdskillnad på vägen vid löpning. Snedbelastning kan även vara en följd av ryggproblem. En annan vanlig orsak är monotona rörelser. Övriga orsaker kan vara trauma, friktionsskada, pronationsfot, brett bäcken eller stram tractus iliotibialis, senvävnaden som sitter mellan höftbenskammen och knäts utsida.

Behandling: De allra flesta som får en slemsäcksinflammation behöver ingen behandling, eftersom den ofta läker av sig själv på ett par veckor. Vid besvär kan kortison injiceras och man kan förlänga/dela tractus iliotibialis muskel/sena.

Iliopsoasbursit
Tuber ischi-bursit

Coxa saltans -  "Snapping hip". Tensor fascia lata som med ett klick glider över trokantern.

Femuro-acetabulär inpingement -

Patofysiologi: Kan vara asymtomatiskt i ett tidigt stadium. Broskskada förekommer nästan alltid och vanligt att hitta artros när man får denna diagnos.

Består av en kollision av acetabulum och collum femoris genom pålagingar. 
2 olika:

Symptom: Rörelseförmågan i höftleden är inskränkt. Vid kollisionen uppstår djupt liggande ljumsksmärta. Kan upplevas som upphakningar eller huggsmärtor. Främst vid flexion och inåtrotation.

Behandling: Röntgen kan bekräfta inpingementtest. Skada på ledytor och labrum kan kräva MR.
Rörelseträning och allmän muskelträning som primär insats. Höftledsartroskopi där pålagringar tas bort och ev laga labrum. Rekommendationer under utveckling.

Entrapment: 
Meralgia parestetica - vanligaste inklämningssyndromet som uppstår pga n. cutaneus lateralis femoris kläms i sin kanal under Lig. Inguinale. Ofta pga mekaniska faktorer som hårt sittande byxor eller viktökning.
Symptom: Störd inervering av området L2-L3, utsida lår. Domningar och pirr kan förekomma. Kan utvecklas till smärta om kompressionen fortsätter.
Behandling: Blockad av nerven i komb med kortisoninjektion, ev friläggning av nerven eller nervavskärning vid svåra besvär.

Patofysiologi: Den kroniska obstruktiviteten, som beror på en kombination av bronkiolit och emfysem, utvecklas smygande.

● Kronisk inflammation i luftvägarna
● Ökning av submuköskörtelvävnad
● Slemmet i de små luftvägarna har betydelse för obstruktionsgrad och gasutbytet
● Inflammationen i bronkiolerger också obstruktion
● Kronisk inflammation även i övriga kroppen – systemsjukdom
● Komorbiditet: kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt
● Hyperreaktivitet ses även vid KOL

Symptom:

Dynamisk kompression uppstår eftersom diametern i bronkiolerna minskar.
US:
• Lågt FEV1,0
• Förhöjd RV
• Sänkt VC
• Negativt reversibilitetstest

Exacerbation
● Akut försämring i sjukdomen 
● Ökad andfåddhet 
● Förvärrad hosta 
● Missfärgat segt slem

Följdsjukdomar:

 Viktigaste behandlingen
● Rökstopp 
● Livsstilsförändring –Fysisk aktivitet 
● Miljösanering 
● Nutrition

Kedjan: Luftvägsstängnig-atelektas (Vanligaste orsaken till atelektas är slemstagnation i bronkerna-bakterier-pneumoni

Behandling
● Antibiotika 
● Ibland andningsgymnastik, men inte mycket forskning finns!!! Ofta symptomlindrande för personer med mycket slem.
● Mobilisering 

När en lunga faller ihop kan det hända att luften som har kommit in i lungsäcken inte kommer ut. Det kan leda till att även den andra lungan faller ihop. Det är mycket ovanligt att båda lungorna kollapsar. Det är livshotande, men om du får snabb behandling blir du bra igen.

Symptom:
Vid en lungkollaps brukar du ha ett eller flera av följande besvär:

En mindre lungkollaps läker ofta av sig själv.
Luften behöver sugas ut ur lungsäcken om läkaren bedömer att lungkollapsen inte kommer att läka av sig själv. Det görs genom en liten slang i lungsäcken. Slangen är kopplad till en ventil som sitter på utsidan av bröstkorgen. När du andas som vanligt sugs luften i lungsäcken ut.
Du kan lämna sjukhuset samma dag som ingreppet gjordes. Du har kvar slangen och ventilen i kroppen. Efter några dagar får du komma tillbaka för en kontroll. Läkaren tar bort ventilen och slangen när hen kontrollerat att lungorna ser bra ut. Kontrollen görs med lungröntgen.

En mer komplicerad lungkollaps kan behöva behandlas med en lite grövre slang som kopplas till en särskild sugmaskin. Maskinen suger ut luften och håller lungan utspänd tills lungan har läkt. Med denna behandling får du stanna kvar på sjukhuset i några dagar, tills läkaren ser att lungan kan hållas utspänd av sig själv. 

Besvär från mag-tarmkanalen är också vanliga. Först och främst handlar det om undernäring på grund av försämrat upptag av näringsämnen från tarmen. Fettrik avföring är vanlig, särskilt hos barn. Hos barn kan sjukdomen leda till tillväxt- och utvecklingshämning, bland annat sen pubertet.

Symptombehandling (lungor)
● Vidga luftrören
● Lösa segt slem
● Avlägsna slem
● Behandla infektioner
● Näringsrik kost

Följder
● Försenad pubertet 
● Infertilitet 
● För tidig död (median 50 år)

Överproduktion av GH i vuxen ålder ger tillväxt av platta ben, brosk och bindväv med kraftig käke och klumpigare ansiktes drag. - gigantism

 

Akromegali: Tumör som producerar tillväxthormon: Tillväxt i bendelar och mjukvävnad, ger giganism om det sker när personen fortfarande växer.

Behandling: Avlägsna eventuella cirkulära gips direkt. Akuta fall remitteras vid misstanke för direkt omhändertagande på sjukhus. Operativ behandling med öppnande av aktuell muskelloge för att ”släppa på trycket” kan rädda vävnaden från bestående skador. Kroniska fall kan ibland behandlas genom träningskorrektion.

Meniskskador:
Meniskskada är mycket vanligt. Det görs över 30 000 meniskoperationer i Sverige årligen.  Skada på den inre menisken är ungefär 5–8 gånger vanligare än på den yttre. När menisken tas bort ökar viktbelastningen på broskytorna upp till fem gånger och punktbelastningen blir hög. Detta ökar risken för broskförändring (artros). Hos personer där hela menisken opererats bort, är risken stor för artros i knäleden inom relativt kort tid (5–15 år) efter operationen.

Meniskskada uppstår i regel vid vridvåld mot knäleden, till exempel tackling i fotboll, handboll, innebandy eller ishockey. I vissa fall är skademekanismen översträckning eller överböjning av knäleden. Inre menisken skadas oftast vid utåtrotation, medan yttre menisken oftast skadas vid inåtrotation av underbenet i förhållande till lårbenet.Hos medelålders eller äldre, där åldersförändring (degeneration) har uppstått i meniskvävnaden, kan en bristning mycket lätt uppstå vid relativt litet våld, till exempel vid uppresning från huksittande. Meniskvävnaden kan även redan i tidig ålder få degenerativa förändringar, det vill säga försämrade egenskaper med sämre läknings- och reparationsförmåga. Menisken har normalt inget blodflöde annat än i ytterkanten intill ledkapselfästet.

Det förekommer fler typer av meniskskada på den inre menisken jämfört med den yttre. Dessa olika typer av bristningar ger i sin tur upphov till olika symptom. Den vanligaste typen av bristning i inre menisken är en längsgående och vertikal, antingen i menisksubstansen eller intill ledkapseln.
En del, ofta cirka hälften, av menisksubstansen kan ligga inslagen (”bucket-handle”-ruptur)  mellan ledytorna på skenbenet och lårbenet. Detta ger upphov till en akut låsning av knäleden och oförmåga att sträcka knäleden de sista 15-20 graderna. Passiv sträckning = smärta. Kan förutom låsning ge symptom lite senare som upphakningar.

Andra typer, till exempel bristning i framhornet eller bakhornet alternativt vertikal bristning, förekommer oftast på yttre menisken. Horisontella meniskrupturer förekommer oftast där det redan finns degenerativa förändringar.

Skador i laterala menisken inte lika karaktäristiska symptom.

Diagnostik: Rotationstester, inåt-utåtrotation.
McMurrays test (pat på rygg med benen i 90 grader)
Apleys test (pat liggande på mage)

Korsbandsskador:
Främre korsbandet är det ledband i knäleden, som skadas oftast. Det är ungefär 20–50 gånger vanligare med främre korsbandsskada jämfört med bakre. Det finns ett sinnrikt samspel mellan sidoledbanden, främre och bakre korsbandet samt meniskerna för att upprätthålla knäledens stabilitet. Vid skada på främre korsbandet finns en återkommande vikningstendens, det vill säga knät böjer eller sträcker sig plötsligt.
Skademekanismen vid främre korsbandsskada är ett rotationsvåld, ofta vid kontakt-idrott, som fotboll, handboll, innebandy och ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt är också en relativt vanlig skademekanism. Främre korsbandsskada före-kommer antingen som isolerad skada eller i kombination med andra skador, ofta inre sidoledbandsskada och meniskskada. Särskilt allvarlig är kombinationen av flera ledbandsskador samtidigt, vilket ofta kräver flera operationer. Även brosket kan skadas, vilket kan ge långvariga besvär.

Diagnostik: Främre korsbandsskada är en av de mest svårbehandlade knäskador som förekommer i samband med idrott. Det är viktigt att undersöka knäleden noggrant i det akuta skedet, men även efter några dagar. Diagnosen bygger på laxitetsundersökning, det vill säga kontroll av om ledbandet töjts ut eller gått av. Undersökningen är ofta svår eller omöjlig att genomföra i ett akut skede på grund av smärta och reflexmässigt muskulärt motstånd. I enstaka fall kan titthålsundersökning under narkos vara nödvändig med samtidig undersökning av laxitet. Ofta är fördjupad röntgenundersökning med magnetkamera nödvändig för att kunna detaljgranska skadan, samt noggrant planera behandling av såväl korsbandsskadan som övriga associerade skador på andra ledstrukturer.

Behandling: Beslut om operation eller inte tas med hänsyn till skadans omfattning, den skadades aktivitetsnivå och ålder. Operation rekommenderas mest för relativt unga och de som har hög aktivitetsnivå. Vid högre ålder eller lägre aktivitetsnivå rekommenderas oftast först ett successivt stegrat rehabprogram, innan ställning tas till eventuell operation.

Diskussion om den bästa tidpunkten för operation av en korsbandsskada pågår ständigt. De flesta är överens om att den bästa tidpunkten sannolikt är 6–8 veckor efter skada om det från början finns en indikation för operation. Om operation görs tidigare, finns det risk för ärrbildning i ledkapseln, så kallad artrofibros, som kan ge upphov till smärta och stelhet. Den gynnsammaste tidpunkten bör bedömas från fall till fall.

Korsbandsskada hos barn, vilket ofta innebär att korsbandets benfäste i skenbenet (tibia) lossnat, måste dock opereras inom en vecka. Detta innebär att den frakturerade benbiten kan dras på plats och återfästas i sitt fäste.

Kollateralligamentskada: Ofta vid vridvåld eller om foten fastnar och knäet viker sig inåt eller utåt. Palpationsömhet över sidoledbandet, oftast över det proximala fästet på femur. Ofta skadas flera strukturer i knät (kombinationsskada), det vill säga samtidig skada på sidoledband, främre eller bakre korsband samt inre eller yttre menisk, ledkapsel och ledbrosk. Dessa så kallade multiligamentskador är vanligare än vad som tidigare antagits. Sidoledbandsskada, både på insidan och på utsidan, indelas i tre stadier beroende på graden av laxitet och hur uttalad skadan är, det vill säga hur långt ledbandet är jämfört med den friska sidan:

Vid grad l-skada är ledbandet uttöjt, vid grad ll-ll-skada är ledbandet helt av.

Behandling: första hand med ett rehabprogram. Operation med reparation av det skadade ledbandet ger ingen fördel vare sig på kort eller på lång sikt, åtminstone vid grad I- och vid grad II-skada. Det finns ett antal kontrollerade jämförande undersökningar som visar att operativ behandling vid dessa skador enbart leder till ökat antal komplikationer och längre sjukskrivning. Stabiliserande bandage (ortos), där full rörlighet tillåts, rekommenderas under 1–6 veckor beroende på skadans allvarlighetsgrad. Gips eller annan strikt immobilisering är inte nödvändig, utan snarare ett hinder för bra rehabilitering. Muskelträning kan påbörjas i bandaget/ortosen allt eftersom rörligheten tillåter. Full kroppsbelastning är tillåten. Inflammationshämmande medel har begränsat värde i det akuta skedet. Behandlingen består av rörlighetsträning samt noggrant successivt stegrad koordinations- och styrketräning.

Bakre korsbandsskada är mycket ovanligare än främre. Den är dock vanligare än vad som tidigare ansetts, inte minst på grund av förbättrade metoder att upptäcka skadan med titthålsundersökning och magnetkamera. Inom idrotten förekommer bakre korsbandsskada framför allt i samband med direktvåld mot underbenet, som trycks rakt bakåt i förhållande till låret, till exempel i ishockey och när fotbollsmålvakter kolliderar med utespelare. Även en kraftig överböjning eller översträckning i knäleden kan orsaka bakre korsbandsskada. Skadan är oftast belägen i fästet mot skenbenet.

Patellaluxation:
(urledvridning) uppstår framför allt vid rotationsvåld. Den kan även förekomma i samband med tackling, till exempel i handboll och basket. Skadan är mycket vanligare hos flickor än hos pojkar, särskilt i unga år. I vissa fall sker endast en luxation, i andra fall utvecklas återkommande instabilitet och knäskålen går ur led flera gånger. Skadan uppstår ofta vid slag mot den inre delen av knäskålen med samtidig utåtrotation av underbenet och aktivering av lårmuskeln. Ofta finns en anatomisk felställning med kobenthet och överrörlighet i framför allt knäskålsleden. Ökad framåtvinkling av lårbenshalsen och underutveckling eller avflackning av ytan på lårbenet under knäskålen med utåtrotationsfelställning av underbenet som följd, är också vanliga underliggande anatomiska orsaker.
När knäskålen går ur led lägger den sig alltid på utsidan av knäleden. Samtidigt sker en bristning av ledkapseln och ledbanden på insidan av leden. Luxationen reponeras vid extension. På senare år har reparation av det mediala patellofemorala ligamentet (MPFL) blivit en vanlig operation. I vissa fall förekommer en fraktur på den inre kanten av knäskålen, alternativt på den yttre kanten av lårbenet.

Gonartros: Artros i knäled
Det som skiljer från övrig artros är att det kan börja i ett kompartment. Vid onormal varusbelastning debuterar artrosen medialt och vid onormal valgusbelastning lateralt.

Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS): PFSS är ett mycket vanligt smärttillstånd i knäleden, både hos motionärer och hos idrottare. PFSS förekommer framför allt hos unga människor och bidrar ofta till att de slutar motionera och idrotta.

Orsak: Den vanligaste orsaken till smärta är med all säkerhet överbelastning av patello-femoralleden. Smärtan uppstår ofta vid plötslig eller snabbt stegrad knäbelastande aktivitet. Idrottaren är alltså för dåligt tränad för den tunga knäbelastande aktiviteten. Som fler orsaker till varför många får PFSS, nämns, dock utan vetenskapliga belägg, broskförändringar, försvagad lårmuskulatur, för stor vinkel, så kallad Q-vinkel mellan knäskålssenan och lårmuskeln samt felaktigt läge av knäskålen i leden mellan knäskålen och lårbenet. En annan orsak till förändrad rörelse av knäskålen är obalans i lårmuskulaturen. Vid sträckning av knät aktiveras främre lårmuskeln som består av fyra olika delar (inre, yttre och två centrala). En obalans där den inre delen är svagare eller aktiveras sämre leder till att knäskålen glider mer mot knäts utsida vid sträckning av knät.

Ytterligare kan en obalans mellan muskler på lårets baksida förekomma. Studier visar att en stramhet i hamstrings, och främst de delarna av den som löper på baklårets utsida, kan vara en bidragande faktor till dynamisk valgus, men även till en ökad kompression av knälederna.

Knäskålen glidrörelser mot lårbenet utgör en viktig del av knäledens funktion. Dessa rörelser spelar också en stor roll i uppkomsten av PFSS. Individer med främre knäsmärta påvisar ofta en ökad glidning av knäskålen mot knät och lårets utsida vid rörelse. Utöver förändring av glidrörelsen kan knäskålen även vara tippad och vriden ut mot sidan. Orsaker till förändring av knäskålens rörelse mot lårbenet är många, men alla behöver inte vara förekommande hos en individ med PFSS.

Behandling: Primärt gäller rehabilitering, främst styrketräning lårmuskel. Kan ta lång tid. Anpassad belastning. Patellastab. bandage och värmeskydd kan lindra symptom. NSAID under kort tid. Bara op om felställning. 

Hopparknä (Pattelarsenetendinos:
Medial smärta. Skadan uppkommer vid upprepad överbelastning av patellarsenan (senan under knäskålen) eller Q-driceps. Skadan drabbar framförallt idrottare inom sporter där mycket hopp ingår, exempelvis volleyboll.
Kan bero på att man ökat träning för snabbt, bytt underlag etc.
Behandling: Först vila, sedan stegrad rörelse- och styrketräning. Op kan övervägas om inte tydlig effekt efter 6-12 mån.
 
Löparknä/Tracrus iliotibialis-syndrom: Lateral smärta. Beror på ökad friktion mellan distala delen av tractus iliotibialis och och den laterala femurepikondylen.
Behandling: Kort vila, ev. samband med NSAID, sedan styrke-uthållighetsträning. Enstaka fall op förlänga tractus iliotibialis.

Osgood-schlatters sjukdom: 

Plantar fasciit/plantarfascios :
icke inflammatorisk degeneration av plantarfascians tendinösa infästning i kalkaneus. Kallas ofta hälsporre. Förekommer oftare hos:

Symptom: efter ändrad aktivitetsnivå, ingångsmärta efter vila, ofta mest på morgonen, stelhetskänsla.
US: ofta bakfotsfelställning samt stram hälsena

Generellt så kan man se att ju mer proximalt en fibulafraktur är belägen, desto allvarligare är skadan. 

Viktigt veta att många kan gå trots fraktur och brukar tro att det är stukning. 
US: Palpationsömhet, svullnad, hematom, felställning, ev frakturkreptationer, distalstatus. 
Ottawareglerna bör avgöra om röntgen ska göras:
Röntgen behöver bara utföras när det förutom smärta i området föreligger (2/3):

Pes valgus = foten vacklar inåt
Pes varus = vacklar utåt
Pes addactus = adduktion av framfoten
Pes calcaneus = neddragen häl
Pes cavus = förhöjt fotvalv
Pes equinus = spetsfot
Pes planus = plattfot

- Tumörsmärta oberoende av mekanisk belastning

- Nattlig smärta vanlig

- Långsamt progredierande smärta – blir succesivt värre

- Primära ryggtumörer ovanliga, metastaser vanligare

- Lungcancer, prostatacancer, bröstcancer, njurcancer, lymfcancer

-  Ålder – ryggsmärta hos barn under 18 år eller smärtdebut efter 55 år

- Våldsamt trauma bakom

- Konstant eller progredierande icke-mekanisk smärta

- Tidigare cancersjukdom

- Viktförlust

- Allmänt nedgången

- Svår nattlig smärta

- Smärta som förvärras i liggande

- Svårigheter att urinera

- Utbredd progredierande motorisk svaghet

- Ridbyxeanesetesi: cauda equina syndrom

-  Feber

- etc

- Svåra rörelserelaterade smärtor och vilovärk

- Påverkat allmäntillstånd

- Hemotogen spridning av infektion eller direkt infektion

- Nedsatt rörlighet och prevertebral muskelspasm

- Röntgen för diagnos 

 

- Diskit är infektion i disk

- Svårt att skilja från spondylit

- Drabbar oftast ländryggen

- Ibland feber och inflammationstecken

- Drabbar främst SI-leder, nedre ländryggen

- Drabbar oftast män under 40 år

- Långsamt tilltagande stelhet och ryggsmärtor

- Nattlig smärta och morgonstelhet / smärta

- Bättre framåt dagen

- Entesopatier (inflammation i senfästen i axlar)

- Shiny corners – hörnen på kotkropparna ändrar karaktär och form

- Förbening av SI-leder

- Bamburygg – förbening av ligament

Behandling:

- Inflammationshämmande medicin

- Smärtlindring

- Fysioterapeutisk rehabilitering och träning
- Nuförtiden ser man till att patienten stelnar i en mer funktionell position med huvudet uppåt och så rak rygg som möjligt för att lungorna ska få utrymme

Symtom: Allmän sjukdomskänsla, trötthet, värk i muskler

Utredning: Ultraljud

Behadnling:  Biologiskaläkemedel, beroene på hur alvarlig den är.

- Kutryggighet vanligtvis i bröstryggen, 80%

- Framåtlutade axlar

- Utvecklingsrubbning i kotkropparna så att de antar en främre kilform, minst tre stycken kotor för diagnos

- Orsak okänd

- Prevalens 5% av befolkningen, brukar betraktas som en normalvariant av bröstryggskyfosen

- Patienter söker för dålig hållning och ej svår smärta

- Kyfosen kan vara mer eller mindre rigid

- Ingen specifik behandling


Skolios:

- Ryggradskrökning i frontalplanet uppmätt till minst 10 grader Kobbvinkel

- Inte en fast skolios i ryggraden

- Något påverkar ryggraden så att det blir en skolios, tex…

- Benlängdsskillnad

- Smärta

- Diskbråck

- Spondylolistes

- Muskler 

- Försvinner om man ligger ner

- Vid behandling behandlas grundåkomman och då försvinner skoliosen

- Definieras som en deformitet i frontalplanet där ryggröntgen visar en Cobb-vinkel över 10˚

- Ryggraden har en felställning i alla tre plan; lateraldeviation, påverkan på lordos/kyfos, och rotation av kotkropparna.

- Be patienten böja sig framåt

- Kan delas upp i idiopatisk (okänd orsak), neuromuskulär (tex cp), kongenital skolios (medfödd)

- Försämrad lungfunktion

- Ryggsmärta (ibland)

- Funktionsnedsättning

- Psykologiska effekter på grund av deformiteten av rygg och bål

- Dubbelt så många kvinnor blir diagnosticerade med långdragen smärta efter whiplashvåld

- Oftast en lindrig sträckning av halsmuskulaturen

- Oklart varför vissa får så pass långdragna besvär med smärta

- Psykologiska faktorer som smärt- och rörelserädsla kan påverka förloppet negativt då undvikande att röra på nacken försenar utläkningen och kan ge upphov till långvarig smärta

Symptom:

- Smärtan kan uppkomma efter någon dag efter olyckan

- Nacksmärta, huvudvärk, synrubbning, balansproblem, yrsel, svindel, tinnitus, koncentrationsproblem och sömnstörningar

- WAD-klassifikation 

Behandling:

- Röntgen, EMG och ENG visar normalt: annars annan diagnos

- Det finns ingen specifik behandling

- Rekommendationer att följa ett träningsprogram och att vara så fysiskt aktiv som möjligt och försöka leva ett så normalt liv som möjligt.

Till skillnad från diskbrock trycker det på en nerv eller ger en inflammatorisk påverkan. Är en smärtutbredning som motsvarar ischias nervens utbrednings område så L4, L5 S1 och S2 symtom påverkar ofta både sensibilitet och motorik. Epidemiologin är att det drabbar 20 % av befolkningen och ¾ avtar efter 3 - 4 veckor. Akut lumbago är smärta i ländryggen som avtar inom 6 veckor. Drabbar främst kvinnor mellan 45 – 65 år och prevalensen är 20 % och etiologin är okänd

Vid en diskgeneration är etiologin okänd men kan vara genetik eller belastningsförhållanden. Disken är den största avaskulära strukturen och försörjs genom diffusion. Degenerationen börjar ofta efter 20 års ålder och ger en sänkning i avståndet mellan kotorna och disken torkar ut vid ökad ålder. Diagnos: MR, Symtom är att vid stigande ålder medförs en thorakala kyfosen kan bli större och ländlordosen planas ut, vilket kan leda till att disken buktar ut, Smärtan går ofta ner i låret men inte under knät. Prognosen: Kan utvecklas till ett diskbråck som lossnar från disken. 

Du får ont i handleden på den sidan där tummen sitter om du har de Quervains syndrom. Det gör ont ner mot tummen och känns som mest när du rör på den. Det kan också vara svårt att använda tumgreppet och att lyfta föremål.
US: Finkelsteins test - Testa ulnardeviera handleden med flekterad tumme
Behandling

Sjukdomen kan gå över av sig själv om du har möjlighet att vila handen. Det är enklare att vila handen med hjälp av en stödskena. En sådan stödskena bör du prova ut inom sjukvården för att den ska göra bäst nytta. Du kan få prova en så kallad handortos. Har du väldigt ont kan du pröva NSAID. Du kan ibland behöva få en kortisonspruta för att dämpa inflammationen. Du kan behöva opereras om du inte blir bättre av att vila handen eller efter att du fått en kortisonspruta. Operationen innebär att läkaren öppnar den inflammerade senskidan. Senan kan då röra sig fritt och inflammationen läker.

Kienböcks sjukdom

Den vanligaste formen är kronisk njursvikt. Då blir njurarna långsamt sämre. Ofta tar det flera år innan symtomen märks.

Vid akut njursvikt kommer besvären snabbt, inom några dagar eller ett par veckor. De flesta blir helt friska efter att ha haft akut njursvikt.

Lätt njursvikt
Du får oftast inga symtom om njurarnas funktion bara är lite nedsatt. Däremot kan du märka vissa saker, till exempel det här:

Svår njursvikt
Vid svår njursvikt är njurarnas funktion kraftigt nedsatt. Då kan du få ett eller flera av följande symtom:

Mycket svår njursvikt
Symtomen vid mycket svår njursvikt är än mer tydliga. Då kan du också få ett eller flera av följande symtom:

Behandling: Dialys - härmar njurarnas funktion att rena blodet. 

Bloddialys – hemodialys
Vid bloddialys renas blodet i en dialysmaskin. Blodet leds ut från kroppen, passerar ett filter och leds sedan tillbaka. När blodet passerar filtret filtreras restprodukter och vätska som kroppen inte behöver bort. Under tiden kan du sitta i en speciell stol eller ligga i en säng. De flesta får sin behandling på en dialysavdelning, men en del får sin behandling hemma. 

Bukhinnedialys – peritonealdialys eller påsdialys
Vid bukhinnedialys är det din egen bukhinna som används som dialysfilter. Du har dialysvätska i magen och byter ut den själv flera gånger om dagen genom en inopererad silikonslang. De flesta som har bukinnedialys sköter sin behandling själv.

Transplantation - kan göras från levande givare, behöver trycka ner det egna immunförsvaret för att kunna ta emot den nya njuren.
Fysisk aktivitet viktigt för transplanterade - kunnig fysio

När blodtrycket är högt påverkas blodkärlen, hjärtat, hjärnan och njurarna eftersom det blir ett ökat tryck i ett slutet system.

Systemet måste anpassa sig efter det högre trycket, ungefär som att det försvarar sig, vilket bidrar till att kärlväggarna förtjockas och stelnar, hjärtat måste jobba hårdare och njurarna försämrar sin filtrationsförmåga. Det blir som en ond cirkel.

Om blodtrycket är riktigt högt kan det orsaka yrsel, huvudvärk och trötthet men många gånger märks inga symtom. Måttligt förhöjt blodtryck är oftast inte farligt eller obehagligt i sig men kan ge upphov till allvarliga sjukdomar som stroke, hjärtsvikt, njursvikt, hjärtinfarkt och rytmrubbningar i hjärtat som exempelvis förmaksflimmer.

Vissa har en bakomliggande orsak till att blodtrycket stiger, men hela 95 procent av de som har ett högt blodtryck saknar en enskild utlösande faktor.

Ofta är det flera bakgrundsfaktorer som sammantaget bidrar till det höga blodtrycket.

Genetisk benägenhet, övervikt, stress, matvanor, hög alkoholkonsumtion kan bidra till ett högt blodtryck. Blodtrycket ökar också med åldern i alla moderna civilisationer. 
 
Risken hos en hypertoniker att insjukna i en av dessa komplikationer varierar med:

1. Blodtryckets höjd - ju högre blodtryck, desto högre risk.
2. Ålder - risken stiger med ökad ålder.
3. Kön - män löper större risk.
4. Förekomst av hypertensiv organpåverkan (HOP) som
 • vänsterkammarhypertrofi på EKG eller röntgen
 • njurpåverkan som albuminuri eller högt serumkreatinin
 • ögonbottenförändringar ökar risken för komplikationer.
5. Samtidiga andra sjukdomar som
 • genomgången hjärtinfarkt, bypassoperation, eller slaganfall
 • angina pectoris, hjärtsvikt
 • claudicatio intermittens
 • njursjukdom
 • diabetes mellitus ökar risken för komplikationer

Icke-farmakologisk behandling

Hjärtrytmrubbning eller arytmi är en störning i hjärtats rytm. Hjärtat slår för fort, för långsamt eller oregelbundet.

Orsaken till arytmier är att de elektriska signalerna i hjärtat inte fungerar som de ska.

Det finns idag en rad olika metoder för att bota eller lindra symtomen.

Takykardi: för snabb hjärtrytm - hjärtat får inte tillräckligt med blod mellan slagen. Hjärtfrekvensen kan nå över 200 slag per minut. Snabb hjärtrytm ger symtom som yrsel, stroke och i värsta fall hjärtstopp.
Bradykardi: långsam hjärtrytm - kan hjärtat inte pumpa ut tillräckligt med syre i kroppen. Symtomen är ofta trötthet och yrsel.
Förmaksflimmer - Risken för förmaksflimmer ökar med åldern. Mer än femton procent av alla över 65 år riskerar att få den här störningen i hjärtats rytm, men vissa kan få förmaksflimmer redan i 20-årsåldern.Orsakerna är bara delvis kända, men det finns ett starkt samband mellan förmaksflimmer och andra hjärt- kärlsjukdomar.
Extraslag - Att hjärtat plötsligt slår ett extraslag är inget ovanligt och det är ofta helt ofarligt. Men kraftiga ihållande rytmrubbningar i hjärtats kammare, kan ge så svåra symtom att det i värsta fall leder till hjärtstopp.

Vid åderförkalkning har det lagrats fett, bindväv och blodkroppar på insidan av blodkärlen. Blodkärlen blir trånga och förlorar sin smidighet och elasticitet. Därmed kan inte lika mycket blod passera genom pulsådrorna.

Förkalkningsprocessen:
Blodkärlet består av 3 lager. Tunica intima (bindvävslager), tunica media (glatt muskulatur) och tunica externa (bindväv som håller ihop kärlet).
1. Fett transporteras med lipoproteiner från levern (LDL LowDensityLipoprotein) Transporterar ut till celler via blodomloppet. Innehåller Kolesterol som behövs för att tillverka t ex kösnhormoner.
2. Det kolesterol som inte behövs i cellerna släpps ut och lipoproteinet HDL (HighDenisityLipoprotein) städar upp det och tar tillbaka det till levern igen, och så kan det skickas ut igen.
3. Har man ett högt LDL löper man en större risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom, och har man ett lågt HDL så är det likadant. INTE själva lipoproteinet som är faran, utan LDL:et kan förändras kemiskt. Fria radikaler (rökning, högt blodtryck, glukosmolekyler) kan få LDL:et att oxidera kemiskt.
4. Immunförsvaret tror då att LDL:et är kroppsfrämmande när det går ut i tunica intima och en inflammationsprocess startas.
5. Makrofagerna käkar upp det modifierade LDL:et + släpper ut cytokiner så att fler immunceller sätter fart. 
6. De glatta muskelcellerna från tunica media vandrar in i intiman och omvandlas till fribroblaster. Bildar ett bindvävsnätverk på alla immunceller - förtjockning. Expanderar in mot blodkärlets passage. Ett aterosklerotiskt plack har bildats!

Det är alltså inte kolesterolet som är det farliga, utan det kemiskt omvandlade LDL:et!

Riskfaktorer bakom ateroskleros
Orsaken och riskfaktorerna för ateroskleros kan vara ärftliga faktorer, högt blodtryck, höga blodfetter, kosten, bukfetma, för lite motion, diabetes, rökning och stress.
Fram till mitten av 1980-talet sågs ateroskleros enbart som en fettinlagringssjukdom. Nyare forskning visar att det också är en inflammatorisk sjukdom.

Åderförkalkningen ger inga symtom i tidigt skede. Sjukdomen är ett resultat av flera års ansamling av fett och kolesterol i blodkärlen och det kan ta många år innan man känner av den.

De flesta med ateroskleros är äldre människor, men förkalkningen kan börja också i tidig ålder. Män drabbas oftast tidigare än kvinnor.

Ateroskleros är en så kallad systemsjukdom som påverkar samtliga kroppens kärl och symtomen varierar med vilket organ som drabbats. Det innebär också att patienter med ateroskleros ofta kommer i kontakt med olika läkare för sina symtom.

Ultraljudsundersökning eller kontraströntgen är vanligast för att undersöka blodkärl där man misstänker åderförkalkning. Genom ett ultraljudstest kan läkaren få en bild av om ett speciellt blodkärl har en förträngning eller inte.

Vid kontraströntgen injiceras ett färgämne i artären. Färgämnet syns på röntgenbilderna och visar på eventuella förträngningar.

Även datortomografi, magnetkamera och isotopundersökningar kan användas för att se om åderförkalkningen orsakat skada på någon kroppsdel. Mätning av trycket i kärlen, blodsocker och blodfetter hör också till undersökningsmetoderna.

Om symtomen kommer från hjärtat tas EKG.

·       Livstilsförändring (rökstopp, viktminskning, kost, stresshantering)

·       Läkemedel

·       Kirurgi: PCI (ballongvidgning) och bypass (flyttar blodådror från andra delar av kroppen som man syr fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningarna)

Patofysiologi: Akuta bröstsmärtor som orsakas av myokardischemi (obalans mellan hjärtmuskulaturens aktuella syrebehov och syretillgång. Myokardiets behov av syre och tillgång till syre kan förändras av olika anledningar. Dominerande orsak – ateroskleros i kranskärlen. Kan även vara vid kraftig ansträngning eller annan påfestning t ex infektion.

Av alla patienter som vårdas på HIA får ca 30 % diagnosen hjärtinfarkt. Ca 30 % av hjärtinfarktpatienterna har ST-höjningsinfarkt.
 
Incidensen av hjärtinfarkt i Sverige sjunker långsamt.

Orsaker 
 ST-höjningsinfarkt och instabil kranskärlssjukdom har samma bakomliggande patofysiologi.
 
Akut ST-höjningsinfarkt uppstår i de allra flesta fall på grund av en ruptur eller fissur i ett aterosklerotiskt plack i kranskärlen. Rupturen förorsakar aktivering av trombocyter och koagulationsmekanismer, vilket leder till akut trombosbildning som helt obstruerar blodflödet i kärlet. Tillståndet leder snabbt till myokardischemi i det aktuella kärlområdet och inom några minuter drabbas myokardiet av en progredierande cellnekros.
 
Om det finns kollateralkärlsförsörjning till det obstruerade kärlet blir skadans utbredning mindre omfattande.
 
 SYMTOM

Symtom vid hjärtinfarkt: 

Observera att frånvaro av karakteristisk bröstsmärta inte utesluter hjärtinfarkt. Palpationsömhet utesluter inte heller diagnosen. 
 

Cerebroavaskulär sjukdom, är ett samlingsnamn för blödning i hjärnan. Består 85 % av infarkt och 15 % av blödning. Medelåldern är 76 år. Riskfaktorer är åderförkalkning, högt kolestrol, ålder, höga blodfetter. Ökar även risken för förmaksflimmer. Symtom är AKUT – a- ansikte- munne hänger ner, k – kroppsdel hänger ner, u- utalet börjar sluddra, t- tid, viktigt att agera så fort som möjligt och ringa 112. Behandling är Antikoagulantia/ Fibroinolytika. Då fibrinet ofta är högt eftersom det är det som skapar koaguleringen, förstärker läkemedlet TPA, plasmin och D – dimer som bryter ner proppen. Diagnos kan vara att det finns ett förhöjt värde av D-Dimer.

 

2.     Vilka komplikationer medför Stroke?

Medför ofta förvirring, hjärtinfarkt, sväljsvårigheter, epelipsi och pareser

 

3.     Vad är kärlkramp?

Kärlkramp (Angina pectoris) är åderförkalkning som sitter i hjärtats kranskärl. Symtom uppkommer ofta vid fysisk aktivitet då hjärtat behöver en större syresättning, och är tryck över bröstet, strålning ut till armen och andfåddhet, försvinner när personen slappnar av – stabil, kan bli instabil som inte går över och leder till hjärtinfarkt. Diagnos: EKG, anamnes, , vid insatbil gör man även en kranskärlsröntgen och ultraljud. Behandling är att ta det lugnare och avbryta den fysiska aktiviteten, Nitroglycering, betablockerare, ASA och ACE. Vid instabil gör man även en PCI- Etiologi är ärftlighet, och är vanligare hos män än kvinnor

 

4.     Vad är PCI?

Går in med en katerer som har en ballong på sig som blåser upp och spräcker trombocytern, håller kvar med stent.

 

5.     Vad är en hjärtinfarkt?

Propp i kranskärlensom leder till stark bröstsmärta, kallsvettnignar, hjärtklappningar. Typiska symtom är smärta vid bröstet som strålar ut till aremn, EKG förändring, och troponin förhöjning. Hjärtat får då inte syre. Kan leda till hjärtsvikt – hjärtat inte orkar pumpa ut blodet i normal utsträckning. Prognosen dålig eftersom det leder till en hjärtkärlsskada och kan leda till arythmier där den alvarligaste formen är ventrikelflimmre- allt som inte är sinusrythmier. Behandling är att främst behandla syrebristen men även MONA- morfin, oxygen, nitrater och ASA och försök med PCI

 

6.     Vad är skillnaden mellan Kärl kramp och hjärtinfarkt?

Skillnaden syns ofta på EKG. Vid hjärtinfarkt blir sträckan mellan S och T förhöjt och vid Kärl kramp blir sträckan mellan S och T lite sänkt och ger bröstsmärtor vid ansträning.

 

7.     Vad är skillnaden mellan en transmural infarkt och en subendokardiell?

En transmural går genom hela hjärtväggen och genererar ST höjning, och en subendokardiell sitter oftast i framväggen och genererar inte ST höjning

 

 

8.     Vad är en NSTEMI och STEMI?

En hjärtinfarkt som sänker ST sträckan eller ger ingen EKG förändring alls men har förhöjt troponin. Behandlas med läkemedel och risker är hjärtsvikt och arythimer. STEMI går rakt igenom hjärtmuskelväggen och höjer ST nivån på EKG och höjer även troponin. Behandling är då läkemedel och PCI. Risker är plötslig hjärtdöd, arythmier, kardiogen chock – där blodvolyen är för liten i förhållande till blodkärlen och cirkulationen blir nedsatt.

 

9.     Vad är en normal hjärtrythm, vad orsakararythmier?

En normal hjärtrythm är sinus utlöst ochhar en frekvens mellan 50 – 100 slag / minut där en normal spridning sker genom hjärtat. Arythmier klassificeras efter bradyartytmier som är under 50 slg per minut och takyartymier som är över 100 slag per minus. Orsaker är ofta hjärtinfarkt, ichemi och hjärtsvikt och feber

 

10.  Vad sker vid ett ventrikel flimmer och förmakslimmer? Vad är fladder?

Ett ventrikelflimmer är flimmer i ventriklarna (kammrarna) och förmaksflimmer är i förmakerna. Känneteckenär att frekvensen i förmaket är över 400 / minutimpulserna går väldigt fort och att det inte finns några tydlig kontraktioner, vilket ger snabb och oregebulden hjärtrythm vilket kan leda till stroke. Vid fladder går impulserna långsammare med frekvens under 250 / minut och tyligare P vågor. Etiologin: Okänd men kan vara ålder, eller alkohol.

 

11.  Vad är ett AV block?

AV block 1, fördröjer impulsen i sinusknutan, AV block 2 släpper bara igenom vissa impulser och 3 släpper inte igenom några impulser till kamrarna

 

12.  Vad är skillnaden mellan tillfälig, lång varig och permanent förmaks flimmer / fladder?

Till fällig går över inom 7 dagar, långvarig kräver läkemedel och går över efter ett tag och permanent får personen leva med detta där det inte försvinner. Ju längre tiden går desto svårare blir dt att behandla.Prevalens: 3 % av befolkningen. Risker: Stroke som behandlas med läkemedel, och hjärtsvikt, behadnling kan även vara pacemaker Prognos: Utan preventiv behadnling kommer 5% dö av stroke, ligger bakom var 1/5 stroke, behadnlas med blodförtunnande

 

13.  Hur många drabbas av VES?

VES är ventrikulära extraslag. 50 % drabbas men är ofarligt.

 

14.  Vad är hjärtsvikt och vad är etiologin?

Etiologin för hjärtsvikt är hypertoni, kärlkramp och hjärtinfarkt 80 %, kan även vara annat. Symtom är trötthet, anfåddhet, svårigheter att andas och snabbare puls, kraftig andnöd och kallsvett. Diagnos: Anamnes, NYHA bestämmnig, EKG, ultraljud. Behadnling: Läkemedel, livsstilsråd, hjärtpump eller hjärttransplanation

 

Klassificeras efter NYHA skalan som går efter symtomen anfåddhet och trötthet. Mellan organisk hjärtsjukdom utan symtom till svår hjärtsvikt med anfåddhet och trötthet redan vid vila. Kan också dela in efter högsvikt och vänster. Vid vänster får personen torrhosta, förstorat hjärta och takykardi vid höger får personen ödem i buk och ben

 

 

 

 

 

 

 

Många sjukdomar orsakas av (eller är en del av själva sjukdomsprocessen). Exempel:

Kardinaltecken:
Värme
Rodnad
Svullnad
Smärta
Funktionsbortfall

Akut inflammation: Skada --> Inflammation-->Läkning

Kronisk: Läkning och inflammation går i varandra hela tiden. Mer makrofager. Angiogenes i inflammationshärden, ödem blir kvar, vävnaden kan dö, fibros-bindväv som ställer till det, deformitet. (RA)

Autoimmunitet: Lymfocyterna angriper kroppens egna celler. Autoimmuna sjukdomar ökar kraftigt i hela västvärlden och i dag räknar man med att 50 miljoner amerikaner lever med en eller flera autoimmuna sjukdomar, och antalet stiger hela tiden. 

Kroppens immunförsvar har till uppgift att försvara dig mot infektioner och sjukdomar. Den största delen av vårt immunförsvar är placerat i din mage- och tarm, det kallas för GALT – (Gut Associated Lymfoid Tissue). Immunförsvaret aktiverar en mängd olika mekanismer och det finns flera olika typer av immunförsvarsceller, bland annat B-celler.

Våra B-celler tillhör vårt immunförsvar genom att de bildar antikroppar som har till uppgift att identifiera skadliga ämnen som t.ex. virus, parasiter eller bakterier. Vid autoimmunitet bildas antikroppar mot kroppens egna vävnader eller organ på ett skadligt sätt, dessa antikroppar kallas för autoantikroppar.

När antikroppar bildas mot kroppens egna vävnader startar en successiv nedbrytning av ett organ (t.ex. sköldkörteln vid sköldkörtelsjukdom eller bukspottskörteln vid diabetes typ 1). Symptomen kommer från de organ som drabbas eller så kan hela system drabbas t.ex. vid ledgångsreumatism.

Syftet med inflammationsprocessen är att antingen ta död på det främmande, föra bort det, eller kapsla in det. En del av det ospecifika immunförsvaret. Ser likadan ut oavsett vad det är som ger upphov till skadan.

1. Celler går sönder. Kalium läcker ut och stimulerar nociceptorer - smärta! Cellmembranet har fosfolipider som exponeras av enzymet fosfolipas och omvandlas till arakidonsyra. Här man kan gå in och behandla med antiinflammatorisk medicin (kortison)!
2. Arakodinsyran omvandlas till prostagladiner genom att stöta ihop med enzymet cyklooxygenas 2 (COX-2) (kan hämmas av NSAID non-steroid-anti-anflammatory-drugs)
3. Cytokiner avges från immunceller mastceller och makrofager (t ex histamin).
4. Histaminet gör så att kärlen runt inflammationen vidgas --> värme och rodnad. Nociceptorerna blir också mer känsliga för stimuli.
5. TNF-alfa -->blodkärlen blir mer genomsläppliga, läcker ut vätska --> svullnad/ödem.
6.Interleukiner (t ex IL8)-->signalerar till neutrofila granulocyterna att komma.
IL1 signalerar att neutrofilerna ska sprida sig vidare ut i vävnader.
7. Mycket cytokiner = systemeffekt, sprider sig fler ställen i kroppen. IL1 ger t ex upphov till feber, aptitlöshet när når hjärnan.
8. Substans P frisläpps från nociceptorerna och ger upphov till smärta.
9. Cytokinerna kan även komma att påverka levern -->frisätta CRP (standardprov för att se inflammation).
10. Cytokinerna tartar sedan läkningsprocess.

 

En restriktiv lungsjukdom – är restriktiva lungfunktionsnedsättningar som hindrar lungans normala expansion och kan handla om störd muskelfunktion. Både VC – vitalkapaciteten och TLC – totalalungcpacitenen minskar och RV – residal volym ex Bechterews sjukdom eller scolios som leder till att ventilationen inte kan ske normalt, vilket leder till atelektas sammanfallen alveol som ökar risken för lunginflamation, leder till lägre residal volym

- En obstruktiv lungsjukdom

Är sjukdomar som ger ett ökat flödesmotstånd i bronkträdet som astma och kol eller cystisk fibros. Viket leder till att personen ofta har svårt med att få ut luften. Vilket leder till högre residal volym och högre vitalkapacitet

4 liter och maximalt är 6 liter – TLC. Residualcapasiteten – det som finns kvar efter en maximal utandning är 1. 2 liter – RC. Efter normal utandnig finns 3 liter kvar – FRC – funktionel residualkapacitet. VC- vitalkapaciteten räknas ut genom TLC – RC, dead space är den luft som andas in men inte når alveolerna

Behadnling är operation och att personen får äta thyroidea hormon

-       Virus thyroidit- kan orsaka läckage av thyroidea hormoner som inte kan kompenseras för i hypotalamus, hypofys axeln.

-       Symtom: Metabolismen blir överstimulerad, hjärtklappning, personen blir varm, viktnedgång, oroskänslor, sömnbesvär.

-       Ögonsymtom är även vanligt, finns receptorer för adrenalin och noradrenalin i fettet.

-       Diagnos: TSH och T3 och T4 analyseras. Visar på förhöjt T3 och sänkt TSH

-       Behandling: Kan inte dämpa, personen får försöka leva med symtomen eller förstör ex kirurgiskt eller thyrostatika, thyroidea och ta Thyreoidea hormon som tabletter.

Symtom: Kommer efter att ämnesomsättningen saktas ner.

Diagnos: TPO antikroppar, tyreopeoxidas, lågt T4 och höjt TSH

Ingen behadnling:

-       Motsatt effekt

-       Etiologi: Olika skäl, ex hyperthyerios behandling där sköldkörtlen tas bort. Synait som finns i vissa fruktuer.

-       Epidemiologi: Autoimmun sjukdom, vanligaste endokrina sjukdomen. Bildandet av thyroidea hormon som immunförsvaret påverkar. Drabbar 1/20 kvinnor post partum.

-       Symtom: Smygande pågrund av feedback loopar från hypotalamus hypofysaxeln, trötthet, frusen, torr hud, förstoppning, depression, nedsättning av kognitiva fuktioner.

-       Behandling: Hormontillsättning. Levaxin, ofta hela livet.