Dessa områden präglas ofta av en relativ fattigdom och jakten efter pengar har bidragit till allt mer kriminalitet bland unga, vilket i sin tur lett till en förslumning av området. På grund av denna förslumning har områden som Angered fått ett dåligt rykte vilket blivit en orsak till att utgrupper stigmatiserar människorna som är därifrån. 

Utifrån detta projektet har jag insett att integrationen är djupt hotad och att folket i dessa områden ignoreras allt för starkt av både folk i samhället och myndigheter. Om man inte ändrar politiken och bidrar med en gentrefiering kommer det skapas en allt för stark inre strid mellan ingrupp och utgrupp, vilket hade resluterat i att extrema grupper hade fått allt  mer stöd bland folket. 

Anledningen till att Göteborg är så pass segregerat är på grund av miljonprogrammet. Miljonprogrammet var ett program för bostadsbyggande i Sverige mellan 1965 och 1975 för att kontra 50-talets dåvarande bostadsbrist. Miljonprogrammet gynnade arbetarklassen. Arbetarna kan flytta in med sina familjer till nya och fräscha byggnader. Med 1 miljon byggnader skulle problemet lösas vilket det gjorde, men det var ett stort utbud av bostäder med en liten efterfrågan. Men problemet på det skulle snart fixas när massiva flyktingvågor skulle träffa landet. De tomma bostäderna blev inte längre tomma när invandrarna kom. Men de etniska svenskarna flyttade därifrån när allt fler invandrare började bosätta sig i förorterna. Det ledde till att svenskarna använde sig utav en så kallad “White flight” och gjorde så att antalet procent i segregation ökade. Det vi ser idag i förorterna är ju faktiskt att majoriteten som bor där är invandrare.

Det jag kommer ta med mig är tanken att inte vara fördomsfull. Idag så finns det negativa fördomar om sveriges förorter och det är så många som bor utanför förorterna som tror på dessa fördomar. Man ska inte tro på allt som skrivs i medierna för att de lyfter bara fram det negativa och sällan det positiva.

Man har försökt att gentrifiera förorten och få människorna där integrerade med resten av samhället genom miljonprogrammet och ny infrastruktur som bla idrottsarenan. Detta verkar dock inte ha hjälpt förorten utan snarare bidragit till parallellsamhället därför att de nu har allt de behöver runtom sig såsom vårdcentral, skola, matbutiker, klädesbutiker, aktiviteter m.m. Det råder också en social identifikation mellan människorna där vilket bidrar mycket till att de varken integreras eller assimileras. 

Jag själv kunde inte känna någon social identifikation med klassen när det gällde respekt för tid, ansvar för gruppens arbete, kläder och musik, men jag kunde däremot identifiera mig med många av deras åsikter, drömmar och tankar. Därmed kan jag ta med mig att vi inte är så olika som man kanske tror.

Angereds centrum var väldigt likt vilket annat centrum som helst då de “vanliga” klädkedjorna och mataffärerna fanns där, men där fanns också butiker som jag aldrig sett förut, exempelvis orientaliska matbutiker och butiker som endas sålde slöjor. Jag ställer mig då frågan vad som skulle hända och hur folk skulle reagera om man startade en sådan affär på avenyn. Då skulle kanske fler från förorterna skulle åka in till stan och både centrum och förorterna skulle integreras med varandra.

Jag kan känna att vi stigmatiserade varandra och dess stadsdelar innan arbetet mellan de två olika skolorna mycket på grund av media, då de ofta framställer förorterna sämre än vad det egentligen är. Jag tror,  vi delvis ändrat på det efter arbetet men självklart finns ex. vissa stereotyper osv. fortfarande kvar hos oss. På grund av vårt arbete med Angeredsgymnasiet har blivit mer integrerade i göteborg och med varandra vilket är väldigt positivt. 

Vad det beror på är bland annat pga det jag skrev tidigare, att man är i den delen bor och går i grundskolan i. Sedan trot jag också att det kan bero på att det inte är så blandat, det bor några människor på ett stället och andra människor på ett annat. Många är rädda för att våga blanda kulturer. Sedan kan det bero på att det finns absolut mest saker att göra i centrala göteborg, vilket gör att det inte finns så många anledningar att ta sig till de olika stadsdelarna. 

Jag tar med mig kunskap om hur läget ser ut i göteborg just nu och att vi måste göra något åt det. Också att det finns en så stor skillnad i de olika stadsdelarna man undersökte, men också många likheter. Jag har fått veta mer hur det är i stadsdelar som det skrivs mycket dåligt om och att det egentligen inte är dåligt där, det är som vilken stadsdel som helst. 

Hur Göteborg är byggt har ytterligare en påverkan, då många bostadsområden är fysiskt skilda från varandra. Även om områden ligger nära varandra integreras inte invånarna vilket bidrar till segregation. Uppdelningen av människorna resulterade i ett parallellsamhälle. Hur vi människor ser på varandra är också en konsekvens till att Göteborg är en så pass delad stad. Fördomar växer fram och tillsammans med medias felvridna bild av segregerade områden blir det tyvärr många människors sanning. 

Ytterligare en anledning är att politikernas satsning inte sker på samma övergripande plan i alla stadsdelar. De finns inte tillräckligt med hjälp vilket blir en konsekvens då alla inte kompenseras utefter deras behov. De behövs större budget i de utsatta områdena för att stadsdelen ska få de förutsättningarna de har rätt till.

Jag tar med mig mycket från detta fältprojekt. Bara det att jag fått möjligheten att besöka stadsdelar som jag aldrig gjort tidigare har gett mig en djupare förståelse för hur deras levnadssätt ser ut och vilka förutsättningar de har och får i stadsdelen. Det gjorde mycket att få prata med människor som var bosatta i stadsdelarna och inte bara läsa och söka upp information på internet vilket vanligen brukar ske. Utan nu fick vi höra information direkt från primärkällor som var bofasta i området. 

Jag tror att segregationen beror på bland annat miljonprogrammet och fördomar. Miljonprogrammet var ett politiskt beslut som togs för att lösa tidens (1960-talet) akuta bostadsbrist, men också för att försöka gentrifiera förorten, genom att under 10 år bygga en miljon bostäder. Målet om en gentrifierad förort misslyckades dock då många av de etniska svenskarna flyttade därifrån, så kallat white flight, och detta ledde sedan till förslumning i dessa områden pga att de med lägre socioekonomisk bakgrund började flytta dit, eftersom att det var billigare att bo där.

Som jag skrev tidigare tror jag också att segregationen beror på fördomar, de fördomar som vi har om de som inte är som oss själva. White flight är en stor bidragande faktor till segregationen. Att etniska svenskar flyttar från ett område pga att invandrare bosätter sig där är ett stort problem. Detta är inget positivt för samhället alls då det bidrar till parallellsamhällen. 

Det jag tar med mig från detta projektet är kunskap om orterna vi besökte som jag aldrig tidigare besökt. Att bara besöka platsen var lärorikt men att faktiskt prata med de som bodde där gav mig en djupare förståelse om hur det är att bo i stadsdelen och både fördelar och nackdelar med det. 

2. Det som gjort att det är så stora skillnader är på grund av att politikerna har blandat "invandrarna" på ett ställe där man har svårt att lära sig det Svenska språket och medans alla som har det bättre det vill säga dem rika får alltid bättre hjälp av politikerna. De borde istället blanda på människorna så att man inte bara går efter etnicitet. 

3. Det jag tar med mig från utbytet med Hvitfeldtska är att de har fått bättre syn på förorterna runt om i Angered och allt som de har hört/sett inte stämmer. De tyckte inte att t.ex. Lövgärdet var så farlig så som media har skrivit eller hört från människor som inte är därifrån utan att de har själva besökt området och sett det från sina egna perspektiv. Det har varit roligt att vi har samarbetat med Hvitfeldska. 

Detta var mina egna tankar och åsikter! 

Jag och min grupp fick uppgiften att genomsöka stadsdelarna Hjällbo och Majorna.

I min grupp så var vi indelade i 2 grupper på grund av avståndet mellan oss Angereds elever och Hvitfeldtska elever. 

Vi började med att besöka Hjällbo där vi fick möjligheten att intervjua människor och se oss omkring. Resultatet av det jag såg och hörde i Hjällbo var att det var ett mångkulturell område med massa utlandsfödda svenskar, det finns kriminalitet och arbetslösheten är väldigt hög o.s.v. Men jag tycker att media har gett en dålig bild av Hjällbo eftersom det inte är så farligt såsom media beskriver det. Majorna är ett fint område med bra ekonomi och levnadsvillkor jämfört med Hjällbo. Media ger bara bra bild av Majorna eftersom det är ett “svenskt” område även om det är ett område med mycket droger. Min bild av Majorna var att det var ett tråkigt område och att jag inte skulle kunna bo där i framtiden.

Vi besökte först Lövgärdet. När vi gick till Lövgärdet kunde vi snabbt känna en gemenskap mellan både vuxna och barn/ungdomar. Människorna som bodde och jobbade där gillade helt enkelt sitt område. De var nöjda med nästan allt förutom kollektivtrafiken, enligt de skulle det vara mycket bättre om spårvagnarna inte stannar i Angered C utan fortsätter upp till Lövgärdet. De vuxna tyckte att det saknas polis och fältare i Lövgärdet som kan hjälpa barnen och finnas där för dem. En stor skillnad märkte vi mellan den övre delen och nedre delen i Lövgärdet. Problemet med den nedre delen var att bostäderna där är privata och de behöver renoveras, men folket som bor där har kanske inte den ekonomiska möjligheten att göra det och de är i ganska dålig tillstånd just nu. I den övre delen ägs bostäderna av kommunen och de ser fina och fräscha ut. I Lövgärdet är hyran ganska låg.

Efter en månad var det dags att besöka Biskopsgården. Där fick jag och min grupp en ganska tråkigt bild av området. Vi kände inte samma gemenskap som vi kände i Lövgärdet. Människorna var ganska rädda. Kyrkan var till exempel lås, för att kunna gå in måste man ringa och sedan komma någon och öppna. Jag själv bor i Biskopsgården men hänger inte där och visste inte att det var så tråkigt. Det var folk från alla länder, där fanns det mer service. Det fanns språk-cafe, bibliotek, tandvård, restauranger, medborgarhus, kyrka och många andra ställen som man kunde hänga på. Bostäderna är ganska gamla i södra Biskop men i norra är de jättefina och nu håller de på att bygga nya hus i Norra delen. Det är dyrt att bo där, minst 8000kr för en renoverad lägenhet. De som inte är renoverade ligger på ca 6000kr.

Jag tyckte att det var roligt att förska de områden, men det skulle bli ännu roligare om vi hade fått ett område där det är mycket svenskar, det är då vi skulle se större skillnad. 

Vad jag tar med mig från projektet är att förutfattade meningar har blivit en  del av deras vardagliga liv och något som de stöter på ofta, eftersom det är beroende på vart man bor. Jag tror att det kommer att fortsätta att bli så, eftersom det är naturligt för oss att sätta individen i kategorier. Jag får en klarare bild av segregationen i Göteborg och förstår varför Göteborg är  Sveriges tredje mest segregerade kommun.