En kongress som består av 1400+ stats-, medborgar- och ursprungsfolksorganisationer röstar och förhandlar om problem och aktioner som berör klimatet och klimatförändringen.

Kongressen behandlar både ekonomiska och mänskorättsaspekter och hur de påverkar naturvård.

Abu Dhabi som stad kan verka något kontroversiellt eftersom Förenade Arabemiraten är en väldigt stor oljeproducent, och oljan utgör ca. 30% av deras BNP. Samtidigt kränks också mänskliga rättigheter i landet.

Syftet för kongressen är att driva socialt medveten naturvård, öka internationellt samarbete kring klimatfrågor och sprida information.

Det går att välja på en politiker, entreprenör, buisnessman och klimataktivist. Varför inga utbildade klimatexperter? Det skulle väl vara logiskt.

Jag valde klimataktivisten eftersom det verkade som den ända som inte motiverades av andra skäl som pengar och makt.

Investering i kollektivtrafik verkar inte vara en möjlig lösning på bilutsläpp (enligt spelet iallafall)?

Jag lärde mig ganska mycket när jag behövde söka upp olika begrepp och saker.

Jag kom till en 1.87 grader som tyvärr inte var så bra, men bättre än inget.

Jag tycker ändå att det som fattades i spelet var en ändring i systemet. Man kunde begära en ändring på hur industrier verkar men inte på hur mycket de producerar. Det gick heller inte riktigt att begränsa kött/mejeriproduktionen. Enligt mig är det nödvändigt för en minskning i utsläpp.

Allt som allt: intressant och roligt spel, men ett spel som endast vill verka inom ramarna av det nuvarande, ohållbara samhället (elbilar, carbon capture, marknaden) och inte förändra det från grunden, som en förändring i produktion, landsanvändning och bilindustri.

Syftet var att använda matsoda och vinäger för att ändra pH i pH-indikatorn. För oss blev det tyvärr ingen förändring i färg men för andra grupper funkade det. Försurning i haven betyder en förändring i pH i havet, alltså surare pH.

Syftet var att se hur vinäger (med surt pH) påverkar en snäcka genom att lägga snäckan i vinäger. Resultatet blev att snäckan började fräta och falla sönder. Det visar hur försurning är skadligt för många arter, men speciellt snäckor med skal av kalciumkarbonat.

Syftet var att se hur skikt bildas mellan vatten, i det här fallet pga. salthalt. Skikt inom hav enligt salthalt eller temperatur riskerar att försurningen inte jämt fördelas, och koncentreras vid ett skikt. Därmed riskeras t.ex. ytskiktet eller bottenskiktet påverkas extra mycket av försurningen.

Relativt bra förklaring av alla boundaries, även om de förenklats en del.

Bra förklaring av ex. eutrofiering, försurning och andra lite komplicerade begrepp

Intressant att aerosol-gränsen var den enda där påverkan på människan togs med (7 miljoner dödsfall/år). Jag menar nödvändigtvis inte att varje gräns borde ha med det mänskliga perspektivet (det skulle ju vara bra), med tanke på att det ändå handlar om planeten, men jag skulle ändå förvänta mig det just på grund av hur mycket människans aktioner, hälsa, osv. påverkar klimatet. Där ligger alltså en av de större problemen med planetary boundaries. Naturen och människan ses som två beroende faktorer när vi diskuterar påverkan på klimatet, men inte när klimatet påverkar människan.

Stycket om korallreven var ännu mer deprimerande när vi nu vet, 4 år senare, att vi gått över den sista gränsen för korallreven.

Det går att diskutera om hur dokumentären "dramatiserar" med snabb editering, musik och klipp från katastrofer. Problemet är ändå att det inte är dramatiserat alls, det är verkligheten.

Intressant hur de kopplade covid-19 pandemin och klimatförändringen. Det hade jag inte äns tänkt på.

Det som visst irriterar mig något med nästan varje sådanhär dokumentär är det att man undviker att peka ut orsaken. Det är klart att ansvaret ligger på varje individ och kollektiv, men samtidigt är det inte möjligt att se på graferna om koldioxid och inte förstå att den verkliga boven är kapitalistisk industri. Individen måste äta vegetariskt, ta buss och sopsortera, men så länge 20 företag står för nästan 1/3 av alla koldioxidutsläpp, kommer det inte räcka. Vi kan anpassa vår kapitalism till något mer hållbart, men i slutändan är vi på slutrakan av vårt nuvarande samhälleliga politiska system där vinst, makt och marknad ligger över allt annat. Vi kan inte ha hållbarhet utan att vi behandlar fattigdom, imperialism och neokolonialism. Vi måste göra något nu, det är självklart, men vi kan inte göra det samtidigt som skyddar kapitalismen.

Möjligheter: Såklart finns det flera möjligheter med gruvan, dvs. ekonomiska och geopolitiska. Den europeiska desperationen efter att kunna vara självförsörjande på just sällsynta jordartsmetaller som är viktiga för bl.a. vindkraftverk och elbilar, är främst på grund av att vi är beroende på Kina. I EU sammanhang är man rädd för att Xi Jingping ska kunna dra mattan under ifrån oss när som helst, och hela europeiska ekonomin ska kollapsa. Mer enkelt betyder en gruva i Finland pengar, och pengar vill man ha. En stor gruva skulle också troligen skapa många nya arbeten.

Hotbilder: En gruva kommer troligen vara en hotbild för miljön, som djur och natur i gruvans område. När Finland redan ligger efter i klimatmål och skyddandet av skogar känns en gruva som det sista finsk skog behöver. Även om metallerna ska gå till en grön omställning, måste Finland aktivt bidra till skyddandet av skog, ifall man nu egentligen vill göra något åt klimatförändringen. Hotbilder skapas också för människor, specifikt samerna, eftersom Sokli ganska tydligt ligger på samiskt område i Finland. Även om det inte står i artikeln kan jag tänka mig att den samiska befolkningen inte fått vara delaktig i diskussionen och inte är så glada över gruvan. Gruvan är ändå bara en av flera som byggts på samisk mark i Norden.

Konversationen om gruvan är nyanserad. Ifall vi inte bygger den, kommer våra metaller troligen istället från t.ex. Kina-ägda gruvor i Kongo-Kinshasa där det finns problem med barnarbete, osäkra arbetsförhållanden och slaveri. En gruva i Finland skulle troligen (?) vara mer etiskt. Samtidigt går det inte att ignorera den negativa påverkan gruvan kan ha på naturen och samernas rättigheter. Ifall gruvan blir succé riskerar ännu fler öppna i Finland. Ekonomisk vinst ligger ändå på topp för dessa företag, och en grön omställning är bara ett bonus. Den gröna omställningen i Europa leder ofta till att lokalbefolkningen som bor nära dessa gruvor lider, och då måste vi välja ifall det ska ske i våran bakgård eller någonstans i Indonesien, Marocko eller Kongo. Så långt är de svårt att ta ställning, eftersom detaljer fattas, men jag sätter mig emot gruvbygget. Jag tror inte en gruva kommer rädda oss från det läskiga Kina, eller klimatförändrignen. Det är en del av en större konversation, så det känns samtidigt fel att säga att DE i andra kontinent borde lida, men inte VI.

Intressant dokumentär, som gav ett väldigt mänskligt intryck av brandmännen som jag tycker funkade bra.

Det skulle ha varit intressant att få se det genom ett klimatförändrings perspektiv, ex. vad brandmännen tror om framtida bränder eller hur det kommer se ut i Finland. Det skulle också ha varit intressant att ha intervjuer med t.ex. forskare kring skogsbränderna.

Kamerorna som fanns på brandmännen hjälpta att ge perspektiv och gjorde att man kunde leva in sig.

Det var fint att regissören kom och pratade med oss och svarade på våra frågor efteråt.

Bra dokumentär som informerade och gav perspektiv.