”Där har vi nästa bekymmer med både svenska och utländska elever; att dom skriver av svaret”

Elever tänker att de ska klara provet, det viktiga slutgiltiga provet med stort P, istället för att inse att de behöver förstå vad de läser och göra texten till sin eget. Det är ju först när du kan förklara/berätta för någon annan vad du läst som du förstår och därmed fått till dig kunskaperna.

Vi lärare behöver alla tänka och förmedla vad formativ bedömning innebär. Fråga sig: varför gör vi det här och vad blir nästa steg...

Om man utgår från Vygotskij så har vi ett problem här. I praktiken pendlar våra elever mellan svenska på lektionerna och en del sammanhang utanför lektionstid, men för många sker det mesta pratet i praktiken på modersmålet. Det bör då medföra att tänkandet på svenska inte utvecklas och därmed sker heller inte det fördjupande av tänkandet, problemlösningsförmåga etc kopplat till det svenska språket som eleverna behöver. Om elevens livssituation utanför skolsituationen inte är utvecklande med nya situationer, utmaningar etc vilket i så fall innebär att det inte heller sker någon kognitiv utveckling utifrån modersmålet är risken därför stor att utvecklingen av tänkandet blir tämligen begränsat
. 

Utbildningen i yrkesspråk har verkligen varit bra och användbar. Hela konceptet är väl genomtänkt och föreläsarna är mycket professionella. I utbildningen har vi hela tiden rört oss inom zon A – C i Cummins fyrfältare. Vi har själva fått vara elever och provat på det arbetssättet ur det perspektivet, och såklart även varit läraren och genomfört det med våra elever hemma i våra verksamheter. 

Studielitteraturen har varit intressant och direkt användbar i den egna verksamheten.

Även om jag själv endast undervisar i sfi, och inte har någon yrkesinriktning, så har fortbildningen gett mig många konkreta uppslag hur jag kan planera och genomföra min undervisning på ett språkutvecklande sätt. Jag tycker mig märka en skillnad i min elevgrupp på det sättet att jag fått mer aktiva, ansvarstagande, studiemotiverande, presterande och gladare elever.

Jag tycker absolut att ni ska genomföra utbildningen hos er också!

Vänligen

Anna Andersson, Sveg

-          Att både SFI-lärare, yrkeslärare och skolledare deltagit. Det ger bra dialog på skolorna och förutsättningar att utbildningen också resulterar i faktisk utveckling i skolorna. 

-          Att utbildningen på ett bra sätt kombinerat en gedigen teoretisk förankring av de arbetssätt som lärts ut och detta sen också kopplas till praktiska övningar och den erfarenhet och situation som deltagarna har.

-          Att det mellan träffarna varit uppgifter att göra med elever samt uppgifter som deltagarna på de olika orterna jobbat med tillsammans inför nästa träff.

-          Att det varit särskilda träffar för skolledare. Jag har tyvärr inte hunnit vara med på så mycket av detta eftersom jag påbörjade min nuvarande tjänst mitt under projektets gång. Men jag tycker detta är viktigt för att förstärka förutsättningarna att de bärande idéerna i utbildningen också omsätts i organisatoriska förutsättningar.

Jag tycker också det varit bra med två lärare från NC som kompletterat varandra och lagt upp och genomfört utbildningen på ett bra sätt. Inte minst att göra deltagarna delaktiga i lärprocessen. 

Talaren menar att eleverna inte ”ids” skriva men jag tror inte att elverna har nått den språkliga utvecklingsnivå som gör att man kan lyssna och skriva samtidigt.

Vägen är lång mellan att översätta ord och begrepp till att börja tänka på svenska. För att tänka på målspråket måste man göra det till sitt. Om det ska bli verklighet måste undervisningen vara språkutvecklande enligt t ex Pauline Gibbons och det måste få ta tid. Att säga till eleverna att tänka på svenska är dessutom att be dem lämna sin identitet utanför klassrummet vilket är den absolut sämsta förutsättningen för språkutveckling. Bygg broar mellan förstaspråket och målspråket istället och låt eleverna använda alla sina språkkunskaper.