Haloeffekten (indirekt): Micke, som kom fram till Johan under Sverigedemokraternas informationsmöte, antog att Johan var en person i utanförskap. Som Johan berättar var han en kort, tjock rödhårig kille, ett utseende som för många lätt förknippas med den mobbade individen i gruppsammanhang. Med dessa egenskaper som Micke antog, på grund av haloeffekten, blev Johan perfekt för rekrytering. Micke visste även, på grund av hans antagande, vilka punkter han skulle trycka på för att Johan skulle vilja bli en del av deras grupp. 

För Johan var vi:et och dom:et ett sätt att knyta ett starkare band till sin grupp. Han använde det som en förklaring till hans handlande och ledde även till att han utförde hemska utan någon vidare baktanke. Dessutom fanns det en logik bakom Johans beteende där att passa in i gruppen var så viktigt att han misshandlade invandrare hänsynslöst.

Spegelneuroner aktiveras när vi ser någon annan göra någonting. Spegelneuronerna gör att vi efterliknar varandra till exempel ser vi en individ utföra en handling som vi sen efterliknar. Risse har tidigare inte efterliknat någon i hans omgivning då han endast blivit utsatt för mobbning där han tydligt är offret. När han var offret blev det omöjligt för honom att efterlikna mobbarna. Forskare menar att det krävs att en individ känner empati för en grupp för att spegelneuroner ska aktiveras. När Johan tidigare inte kände någon empati för de grupper han omringades av i skolan, exempelvis de mobbarna han blev offer för. Saker och ting ändrades när Micke klev fram till och talade med Johan och plötsligt bjöd in honom till denna ny grupp. När Johan nu började utveckla en känsla för empati i den nya gruppen han befann sig utvecklades ett beteende som gjorde att hans spegelneuroner aktiverades och således tog han efter. Med tanke på att hans hjärna känt sig utanför ända fram till att han bjuds in Nazi-hänget blev den empatiska känslan överväldigande så intrycken och effekterna blev således så starka.  

Johan intalade sig själv och köpte propagandan att invandrare var levde på bidrag samt inte ville arbeta,  Han var tveksam mot vissa av de ideologiska tankarna samt våldet. Han upplevde någon typ av kognitiv dissonans då han kände och tyckte att hans beteende var fel men rättfärdigar detta genom att intala sig själv att tro på de extrema åsikterna. Han hade  äntligen fått uppleva samhörighet med en grupp som uppfyllde hans bekräftelsebehov. Det var inget som Johan tänkte offra och fortsatte utöva våld etc för den högerextrema gruppen. 

Att johan fortsatte så länge som han gjorde, utan vidare eftertanke, beror på hans undermedvetna rädsla att inte längre tillhöra gruppen. Han gjorde något oetiskt, som de flesta människor inte skulle förmå sig att göra, under ett flertal år. Detta beror på att viljan och glädjen av att äntligen tillhöra en grupp, var större än hans empatiska sida. Ofta krävs det en stor händelse för att någon i ett motsvarande sammanhang ska vakna upp i det, som johan beskriver det, psykotiska tillstånd. För Johan var det när han blev pappa, vilket fick honom att reflektera över den situationen han befann sig i. 

Haloeffekten (indirekt): Micke, som kom fram till Johan under Sverigedemokraternas informationsmöte, antog att Johan var en person i utanförskap. Som Johan berättar var han en kort, tjock rödhårig kille, ett utseende som för många lätt förknippas med den mobbade individen i gruppsammanhang. Med dessa egenskaper som Micke antog, på grund av haloeffekten, blev Johan perfekt för rekrytering. Micke visste även, på grund av hans antagande, vilka punkter han skulle trycka på för att Johan skulle vilja bli en del av deras grupp. 

För Johan var vi:et och dom:et ett sätt att knyta ett starkare band till sin grupp. Han använde det som en förklaring till hans handlande och ledde även till att han utförde hemska utan någon vidare baktanke. Dessutom fanns det en logik bakom Johans beteende där att passa in i gruppen var så viktigt att han misshandlade invandrare hänsynslöst. 

En annan förklaring bakom Johans agerande är att i en grupp där en politisk åsikt genomsyrar skapas det en tydlig social identitet som resulterar till en hög konformitet, som i sin tur ledde till att det både blir svårare att stå upp för sin egna åsikt. När Johan väl ville byta riktning, och stå för sin egna åsikt och inte gruppens,  i livet hotade hans då vänner med att de skulle skada honom.  

Spegelneuroner aktiveras när vi ser någon annan göra någonting. Spegelneuronerna gör att vi efterliknar varandra till exempel ser vi en individ utföra en handling som vi sen efterliknar. Risse har tidigare inte efterliknat någon i hans omgivning då han endast blivit utsatt för mobbning där han tydligt är offret. När han var offret blev det omöjligt för honom att efterlikna mobbarna. Forskare menar att det krävs att en individ känner empati för en grupp för att spegelneuroner ska aktiveras. När Johan tidigare inte kände någon empati för de grupper han omringades av i skolan, exempelvis de mobbarna han blev offer för. Saker och ting ändrades när Micke klev fram till och talade med Johan och plötsligt bjöd in honom till denna ny grupp. När Johan nu började utveckla en känsla för empati i den nya gruppen han befann sig utvecklades ett beteende som gjorde att hans spegelneuroner aktiverades och således tog han efter. Med tanke på att hans hjärna känt sig utanför ända fram till att han bjuds in Nazi-hänget blev den empatiska känslan överväldigande så intrycken och effekterna blev således så starka.  

Johan intalade sig själv och köpte propagandan att invandrare var levde på bidrag samt inte ville arbeta,  Han var tveksam mot vissa av de ideologiska tankarna samt våldet. Han upplevde någon typ av kognitiv dissonans då han kände och tyckte att hans beteende var fel men rättfärdigar detta genom att intala sig själv att tro på de extrema åsikterna. Han hade  äntligen fått uppleva samhörighet med en grupp som uppfyllde hans bekräftelsebehov. Det var inget som Johan tänkte offra och fortsatte utöva våld etc för den högerextrema gruppen. 

Att johan fortsatte så länge som han gjorde, utan vidare eftertanke, beror på hans undermedvetna rädsla att inte längre tillhöra gruppen. Han gjorde något oetiskt, som de flesta människor inte skulle förmå sig att göra, under ett flertal år. Detta beror på att viljan och glädjen av att äntligen tillhöra en grupp, var större än hans empatiska sida. Ofta krävs det en stor händelse för att någon i ett motsvarande sammanhang ska vakna upp i det, som johan beskriver det, psykotiska tillstånd. För Johan var det när han blev pappa, vilket fick honom att reflektera över den situationen han befann sig i.